Älskling, vi är bara en tid som går

Lyssnar på Winnerbäcks senaste bland lakan och himmelsängar. Grönt ljus från fönstret regnar in över golvet. Här inne är det grått och mina böcker står och kramas och ber mig att snälla öppna dem. Den enda bok jag öppnar är en deckare, vilket är en överraskning, men den är så himla bra. Eldvittnet - Lars Kepler. Korta kapitel och blodig handling. Mystisk. Perfekt i höstkylan. Härnäst ska jag läsa Harry Potter igen, det är dags nu. Jag behöver en alternativ värld att krypa in i nu när mörkret kommer. Smyga in i skolbibliotekets innersta hörn där den där bästa fotöljen står och dra benen näranära och sen täcka dem med koftan. Sen med glittrande ögon öppna porten till en värld där jag slipper vara bara en miserabel mugglare. Magiskt. 
 
Tidigare i veckan skrev hela klassen haikudikter och dagen efter det var det filosofi och brownies. Trivs och vantrivs men jag får så himla ont i magen varje gång jag tänker på en skepnad av skönhet så vänlig, så andlös och komlicerad som svävar så nära men precis utom räckhåll. Egentligen är det mil mellan oss, mil på mil på ekande mil. Mina knän brinner.
 
 
bilder från tumblr
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback