Älskling, vi är bara en tid som går

Lyssnar på Winnerbäcks senaste bland lakan och himmelsängar. Grönt ljus från fönstret regnar in över golvet. Här inne är det grått och mina böcker står och kramas och ber mig att snälla öppna dem. Den enda bok jag öppnar är en deckare, vilket är en överraskning, men den är så himla bra. Eldvittnet - Lars Kepler. Korta kapitel och blodig handling. Mystisk. Perfekt i höstkylan. Härnäst ska jag läsa Harry Potter igen, det är dags nu. Jag behöver en alternativ värld att krypa in i nu när mörkret kommer. Smyga in i skolbibliotekets innersta hörn där den där bästa fotöljen står och dra benen näranära och sen täcka dem med koftan. Sen med glittrande ögon öppna porten till en värld där jag slipper vara bara en miserabel mugglare. Magiskt. 
 
Tidigare i veckan skrev hela klassen haikudikter och dagen efter det var det filosofi och brownies. Trivs och vantrivs men jag får så himla ont i magen varje gång jag tänker på en skepnad av skönhet så vänlig, så andlös och komlicerad som svävar så nära men precis utom räckhåll. Egentligen är det mil mellan oss, mil på mil på ekande mil. Mina knän brinner.
 
 
bilder från tumblr
 

Under the iron bridge we kissed. Does the body rule the mind or does the mind rule the body?

Vad som helst utom verkligheten, älskling slut ögonen. Vad som helst utom mardrömmarna. Öppna ögonen igen.
 
Skriver ner alla tillfällen jag gjort saker för första gången: första gången jag träffade den personen, första gången jag gjorde det där, första gången vi åkte dit, första gången jag lyssnade på detta bandet osvosv. Det är otroligt uppmuntrande för världen är full av saker man kan göra för första gången. Man måste bara våga ge sig ut och upptäcka. Utanför the comfort zone. En obehaglig men ack så nödvändig stimulans.
 
Cozy sweaters makes life worth living, hösten är på ingång, jag eldar värmeljus och dricker aldrig samma te två dagar i rad bara river, river, river mig fram. River murar, rötter, känslor. Rivs av kvistar, stenar, dimma. Demoleras. Försöker ta mig till den bättre halvan av mig själv, jag vet ju att hon finns.
 
Kan inte komma ifrån denna remix, siiick.

//

 
 
går sönder.

Och så blinkar det till, gröna, röda, gula ljus

 
 
 
Skiftningar i ljus och färg. En paradox som kallas livet. A/W spellistor. Vi är på väg mot mörkare tider och allt jag ser känns som deja vu men med en kryptisk twist. Som en mardröm, med is i magen och allt. Men jag är bara tyst, till och med flörtig, har en fling med mitt förflutna och med framtiden. De kommer inte överens.