Det är över nu och jag som aldrig gillat nostalgi, jag gråter nu, så släck mitt ljus

En sommarkväll på Johannas balkong. Saknar att fota med en bra kamera, men orkar inte bära runt på den jag äger nu. Kanske är det värt att investera i en liten och behändig kamera som ändå lyckas fånga ögonblicken i någorlunda bra kvalité? 
En sak är säker och det är att jag saknar förut. Jag vet inte exakt vilken tid eller vad det är med det förflutna som jag blivit så fäst vid men jag har alltid haft så svårt att se ögonblick segla förbi och veta att jag aldrig mer kommer att få uppleva dem. 
Saknar Emma också. Vår barndom är en Kentlåt och hon är min Mikael. Min himmelska drog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback