Mardrömmar

Svaret till allt: jag vet inte. 
Andas in, andas ut, andas i en fyrkant. Fyra sekunder per sida. Fyra centimeter. Åt vilket håll? Framåt, bakåt eller rakt ner i avgrunden? 
Luften är full av ambivalens och för tung att dra in. Blockerade luftvägar, skakande revben, värkande mellangärde, skälvande inandning. Det sticker och svider och bränner och rivs och alla de där orden och all den där hopplösheten bara äter upp mig inifrån. 
För i slutändan är man alltid ensam. I slutändan finns det ingen där som kan hjälpa till att vara mig. Ingen som helt kan förstå eller helt kan stå vid min sida. Ingen kan rädda mig från mig själv.
Någon måste jag ju skylla på så varför inte bara ta den som är enklast att klanka ner på? Enklast att hata? 
Ser in i hennes ögon och letar efter svaren, försöker hitta darrande ljus. 
Hon är stum. 
Tusentals tunnlar ryms inom henne men ingen leder någonvart, bara runt i cirklar och snart kommer hela systemet vara fyllt med det där giftet de kallar ångest. Allting havererar. 
Sömntabletter lockar fram mardrömmar.
Sömnbrist gör mardrömmarna verkliga. 
Ingen väg ut.
"Ingen lämnas kvar", vilken bullshit. Jag är där jag var för fem år sedan medan de jag en gång trodde var mina att älska springer längre och längre bort från dimman. 
Jag försöker följa efter och fly från den jag med, men upptäcker förfärat att den kommer från mig själv. 
Ingen väg ut.
Det finns inget sätt att fly när man själv är mörkret.
Jag är rädd.

Kommentarer
Postat av: trixa

<3

Svar: <3
Louise Ekh

2013-01-17 @ 06:46:58
URL: http://mythoughts.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback