Symbios

'Our lives are not our own. We are bound to others, past and present, and by each crime and every kindness, we birth our future.'
 
David Mitchell — Cloud Atlas
 
Detta citat, som lämnade mig försvarslös mot tårarna, stötte jag på när jag såg filmen Cloud Atlas. Har ännu inte läst boken men såg filmen nu ikväll och tyckte väldigt mycket om den även fast det var mycket jag inte förstod.
Vad jag fick ut av den? Insikt om att vi alla lever i symbios med varandra. Vi är bara en enda storslagen, oändlig, levande organism som varken styrs av tid eller rum utan av dess egna beståndsdelar. Alla människor i hela universum - oavsett om de har funnits förut, om de existerar just nu eller om de kommer att leva i framtiden - är sammanlänkade. Det är vackert. Vi är del av något större än jaget. Vi är individer lika mycket som vi är ett kollektiv. En värld, som utvecklas och formas av varelserna bosatta i den.  
Naturen andas in det vi andas ut och alla människor delar samma luft. Det får mig att tänka på en av de finaste människorna jag vet och något hon skrev:
 

AIR TALK

 

It’s sad that the air is the only thing we share.
No matter how close we get to each other,
there is always air between us.

 

It’s also nice that we share the air,
No matter how far apart we are
the air links us.

 

-Yoko Ono

 
Senare i filmen genomborras man av en annan fantastisk replik..
 
"My life amounts to no more than one drop in a limitless ocean. Yet what is any ocean, but a multitude of drops?"
 
..som jag tycker sammanfattar budskapet jag talat om med den enklaste av metaforer. 
Jag är tacksam för konsten. Jag är tacksam för film, poesi, bildkonst, litteratur och musik. Människor från alla tider och kulturer talar genom dessa verk. Det är ett kommunikationsmedel som hjälper mig att minnas vad som är viktigt och det hjälper mig att gå rätt livsväg. Konsten för mig är en kompass, oberoende av magnetism men helt beroende av naturen som i många fall är dess ursprung, dess center. Jag önskar att jag kunde uttrycka mig lika välformulerat som de geniala konstnärer jag beundrar så innerligt. Då kunde ni kanske förstå vad jag menar och inte bara döma ut mig och denna text som klyschig. Jag hoppas ni förstår. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback