Innan himlen klarnar måste allt nog först bli mörkare

Minns ni det här inlägget?
Jag har det där nu. Den där psykiska närheten. Jag har fått allt jag önskat mig och nu står jag bara och väntar på att allt ska krossas framför mina ögon. Men det händer aldrig. Och jag kommer ibland på mig själv med att vara så himla lycklig. På väg hem från bussen i regnet till exempel. När allt är mörkt och kallt men jag ändå har lust att dansa. För att jag minns gårdagen och de filosofiska diskussionerna och alla "jag älskar dig". Alla erkännanden. 
 
Jag förstår nu att alla är rädda. Alla är lika livrädda som jag är när de går genom skolans korridorer och pratar med människor. För man vill inte bli avvisad, man vill inte bli besviken eller sårad. Så jag ska försöka vara mer frimodig nu och alltid minnas att människor inte är ute efter att skada, de vill bara inte själva bli skadade. 

Kommentarer
Postat av: Agnes

Du förtjänar att vara lycklig Louise. Du förtjänar allt och våra demoner kan attackera med grå dagar men de kan aldrig ta ifrån oss den lyckan du upplever nu. Var inte rädd <3

Svar: Vi båda förtjänar det och jag älskar att vi båda för tillfället är litelite lyckligare än vi var för två månader sedan <3
Louise Ekh

2013-12-21 @ 18:14:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback