/_\

Ta en illuminut och tänk på det gångna året. Visst är det fint att va vid liv ett år till?
Nu ska jag och Emma på suuuupermyyyyysig middag med jäääätteeefiinaaa människor omgomg <33 Ha en bra nyårsafton så hörs vi 2014.
Natti natti, illuminatti <3
 

Water me

Karamellfärg och vatten och en kamera och alldeles för mycket tid.
 

L.I.F.E.G.O.E.S.O.N. what you don't have now will come back again

Lovet har varit mycket bra hittills. Jag har
 
-läst
-varit med min syster som jag inte varit med på jättelänge. Abstinens botad.
-skrivit, det var länge sen sist
-spelat tv-spel
-gått runt oduschad i sammetsleggins
-kollat på skamligt mycket film som t.ex. This Is England (så himla braaa)
 
 
Men att vara hemma hela tiden gör mig som vanligt galen. Så jag vill hitta på något men vet inte vad eller med vem eftersom alla antingen verkar vara upptagna eller äckligt långt bort. Och jag är för feg för att fråga folk, varfööör är jag så människoskygg??
 
Det värsta av allt är dock att det var väldigt mycket som inte blev inlämnat innan jul och jag skulle säkert sitta med ungefär tre IG-varningar om jag inte haft så snälla lärare <3
Så jag borde plugga. Såhär bra känns det:
 
 
Imorgon tänkte jag i alla fall pyssla/fota/dekorera om mitt rum lite.
 
 
Är så fruktansvärt taggad på festival, vill ha sommar nununununu. Skriver saker-man-måste-ha-med-sig-när-man-åker-på-festival-listor och springer runt i mitt rum och testar festivaloutfits. Emmaboda är redan bestämt och jag och Johanna funderar på Way Out West. Är det någon av er som ska på festival i sommar. Vilken i såna fall?
 
Jag har alltid varit lite rädd för alla musikfanatiker/festival-gäng där ute. Sådana som kommer från helt olika städer men ändå på något sätt har lyckats bli vänner och varje år kommer de till samma festivaler och hänger med varandra och ingen annan får va me. Så känns det i alla fall. Eller det känns som att jag, som bara varit på en enda festival i mitt liv och då bara för att jobba, ligger efter på den fronten. Som att jag inte kommer vara välkommen bara för att jag inte känner folk. Supertöntigt jag vet.
 
Och egentligen har jag ju lärt mig att det oftast inte är särskilt postivit att tillhöra ett gäng pga skvaller/normer/relationsproblem blablabla. Men vill liksom ha vänner i andra städer som man kan ba: omggg vi ska till samma festival i sommar gu va myyysigt babe längtar <33 puss
 

tumblrlately

 
 
Jag inväntar en beställd kameraladdare. När den är i min ägo lovar jag att börja fota lite smått igen, om så bara detaljer i mitt rum eller sidor ur böcker jag fick i julklapp. Fotografins två viktigaste ingredienser finns såhär års endast på lediga dagar: dagsljus och tid. 

Långsamt gled vi in i glömskan där ljuset är svagt, det som var du och jag

Ingenting
levande 
påminner mig om dig, men
 
Allting
med en själ
påminner mig om dig och
 
Jag kan inte gömma mig från
dina ögon, jag ser dem när jag blundar
Din röst finns permanent installerad i
allt som någonsin betytt någonting för mig
 
Jag saknar min bästa vän

Don't you let me go, let me go tonight

 
Sofia och Nellie <3 finare människor är svårt att hitta, är så himlahimla glad att jag har dom
 
 
Mirja har världens mest sagolika rum. Är det weird att lägga upp bilder på någon annans rum på sin blogg? vet inte ens om jag får... FINT är det i alla fall
 
 
KLASSKOMPISAR <33 
 
Jag önskade mig en enda sak när jag skulle börja gymnasiet: en bra klass. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att  det skulle bli såhär bra. De gör det värt att gå till skolan. De är orsaken till att min frånvaro sjunkit från 40% till 20%. De är en anledning att gå upp på morgonen och jag älskar dem för det.
 
Och låten har fått en annan betydelse. Och världen ser annorlunda ut. Ren, klar, kristallisk, molnfri.

Innan himlen klarnar måste allt nog först bli mörkare

Minns ni det här inlägget?
Jag har det där nu. Den där psykiska närheten. Jag har fått allt jag önskat mig och nu står jag bara och väntar på att allt ska krossas framför mina ögon. Men det händer aldrig. Och jag kommer ibland på mig själv med att vara så himla lycklig. På väg hem från bussen i regnet till exempel. När allt är mörkt och kallt men jag ändå har lust att dansa. För att jag minns gårdagen och de filosofiska diskussionerna och alla "jag älskar dig". Alla erkännanden. 
 
Jag förstår nu att alla är rädda. Alla är lika livrädda som jag är när de går genom skolans korridorer och pratar med människor. För man vill inte bli avvisad, man vill inte bli besviken eller sårad. Så jag ska försöka vara mer frimodig nu och alltid minnas att människor inte är ute efter att skada, de vill bara inte själva bli skadade. 

Dancing and prancing in Jingle Bell Square, in the frosty air

 
Julpynt i Artislokalen
 
 
En fab Oskar
 
 
Te + Toagolv = MEMORIES <3333
 
 
Best place 2 spend a sovmorgon: hos syster C
 
 
en överredigerad bild från FAVORITPROMENADEN. Den innehåller: ekonomikumparken. jättejättefin kyrkogård som jag vill bo i, brukar ibland sätta mig och läsa bland de döda (how emo of me tihi). engelska parken + carolina redivia på andra sidan. slottet + botaniska trädgården på andra sidan (översköljs med memories från en kentsommar). små fina stigar som leder till sjukhusområdet. fina huus.
 
 
Emma och jag fangirlade när Erik Rapp spelade i forumgallerian.
 
 
Mig själv + mina naglar
 
 
ARTIS <3
 
 
Julpysslande
 
 
Ma boo
 
 
Emma bredvid Kattes alldeles egna jultomte. Vi blev helt starstruck och julkänslan har ju aldrig varit mer påtaglig. Jag fick en mustaschtejp!
 
 
Lever ett liv i stjärnhimlen. Där gör jag människor besvikna men jag får också en andra chans. Jag drabbas aldrig av plötsligt illamående och det märks inte heller att jag skiner svagare än de andra. Nu har halva tiden gått och snart är de säkert borta allihop. "Antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom".
Jag har i alla fall hittat människor som är öppensinniga och det är ju cirka den bästa egenskapen någon kan ha.
 
 
"Emma måste ju vara med i bilden. Vi klipper in henne."
Det var varmt så vi öppnade fönstret och plötsligt kunde vi prata igen. 
Tycker om dessa.
 
 
Idag var det julavslutning och vi lekte hela havet stormar. Älskar bilden pga Helena är snygg och Mikael sitter längst bort och ser ond ut.
 
Ikväll ska jag hem till Mirja på julemys med massor av andra människor som hon själv knappt känner. An awkward crowd men det ska nog bli kul ändå.

My baby shot me down

Bang Bang from Louise Ekh on Vimeo.

 

I år läser jag världens roligaste kurs som heter Film- och Tvkunskap. Vi lär oss att se på film som en konstform och inte bara som underhållning. Vi lär oss filmtermer och berättarteknik och kollar på massor av film som vi sen diskuterar/analyserar. Ni hör ju hur roligt det låter.

Det bästa hittills har ändå varit när vi själva fick skapa film. Den skulle vara runt en minut lång. Och såhär blev den.


I was alone, falling free, trying my best not to forget

Hejhejhej, här kommer ett inlägg med ganskajättemycket pose pga gjorde mig fin med hundöron och grejer men sen kom jag på att jag aldrig kommer våga gå med denna frisyr till skolan eller annat event. I donät dare 2 be different. Jo det gör jag men bara ibland och det slutar alltid med tårar på toan för att någon stirrade en halv sekund för länge. Why does the wörld h8 me undrar jag då och så lovar jag mig själv att aldrig gå ut ur huset igen. Så jag lägger ut det här istället där jag inte kan se om någon stirrar hehehehoho.
Har förövrigt såklart bara kopierat frisyren från diverse tumblr-hotties, jag är inget orginellt jag inte.
jag-är-förvirrad-och-ledsen-posen
Kom på att jag hade hundöron och hundhalsband samtidigt och kände att det var jätteroligt och blev jättelycklig.
Nu sitter jag spänt vid telefonen och väntar på att Emma ska ringa. Hon frågade om jag ville va,, jag sa ja och nu svarar hon inte på något försök till kontakt, inte ens mina röksignaler??!!#??! 
Så nu ska jag klä granen alldeles själlv för jag har ingen familj och inga vänner men jag har ju the spirit of christmas så det blir nog bli jättemysigt ändå.

An incorruptible dream

 
Dimmiga morgontimmar och en psykologilärares röst som berättar om hur total hjärtlöshet kan födas ur människors behov av att passa in och göra som alla andra. Vi planerar experiment där vi ska få pröva på att bryta mot olika normer. Varför ska vi alltid bry oss om andras snea blickar?
SAKNAR MIN SYSTER SÅ MYCKET ATT JAG SER HENNES ANSIKTE ÖVERALLT
 
 
En mindmap vi gjorde på film&tvkunskapen. Vi försökte beskriva det fina och viktiga med The Great Gatsby. Vi försökte.
 
 Vissa dagar vill inte mina ögonbryn lyda så Johanna skrattar och kallar mig för Wolverine. Kände mig ganska fin ändå.
 
 
Favorittajtsen, favorittröjan, favoritjackan <33
Som sagt.. överallt.
 
 
Klassismysisar i biblioteket. Vi skrattade för högt tydligen. (syns ej på bilden)
 
 
Tog ett vinterbad. Femton värmeljus och minst lika många rosenblad, som tyvärr inte var äkta.
Gick inte till skolan i måndags = fick vara hemma samtidigt som solen var vaken. Händer ju nästan aldrig såhär års. 
 
 
Den där speciella stolen i biblioteket + musik <33333333

Symbios

'Our lives are not our own. We are bound to others, past and present, and by each crime and every kindness, we birth our future.'
 
David Mitchell — Cloud Atlas
 
Detta citat, som lämnade mig försvarslös mot tårarna, stötte jag på när jag såg filmen Cloud Atlas. Har ännu inte läst boken men såg filmen nu ikväll och tyckte väldigt mycket om den även fast det var mycket jag inte förstod.
Vad jag fick ut av den? Insikt om att vi alla lever i symbios med varandra. Vi är bara en enda storslagen, oändlig, levande organism som varken styrs av tid eller rum utan av dess egna beståndsdelar. Alla människor i hela universum - oavsett om de har funnits förut, om de existerar just nu eller om de kommer att leva i framtiden - är sammanlänkade. Det är vackert. Vi är del av något större än jaget. Vi är individer lika mycket som vi är ett kollektiv. En värld, som utvecklas och formas av varelserna bosatta i den.  
Naturen andas in det vi andas ut och alla människor delar samma luft. Det får mig att tänka på en av de finaste människorna jag vet och något hon skrev:
 

AIR TALK

 

It’s sad that the air is the only thing we share.
No matter how close we get to each other,
there is always air between us.

 

It’s also nice that we share the air,
No matter how far apart we are
the air links us.

 

-Yoko Ono

 
Senare i filmen genomborras man av en annan fantastisk replik..
 
"My life amounts to no more than one drop in a limitless ocean. Yet what is any ocean, but a multitude of drops?"
 
..som jag tycker sammanfattar budskapet jag talat om med den enklaste av metaforer. 
Jag är tacksam för konsten. Jag är tacksam för film, poesi, bildkonst, litteratur och musik. Människor från alla tider och kulturer talar genom dessa verk. Det är ett kommunikationsmedel som hjälper mig att minnas vad som är viktigt och det hjälper mig att gå rätt livsväg. Konsten för mig är en kompass, oberoende av magnetism men helt beroende av naturen som i många fall är dess ursprung, dess center. Jag önskar att jag kunde uttrycka mig lika välformulerat som de geniala konstnärer jag beundrar så innerligt. Då kunde ni kanske förstå vad jag menar och inte bara döma ut mig och denna text som klyschig. Jag hoppas ni förstår.