This is the end

Hej jag vill inte blogga här mer. Mest för att blogg.se på riktigt får min ångest att eskalera hämningslöst när det aldrig går att ladda upp bilder. Det tar mig uppåt två timmar att göra ett inlägg nu för tiden och jag orkar faktiskt inte mer. Ni är typ 20-30 personer som läser den här bloggen och om ni vill ta del av mitt skrivande/mina tankar får ni köpa min bok som kommer ut långt in i framtiden. Känner ändå mest för att hålla alla känslor för mig själv just nu. Jag behöver inte dela på samma sätt som jag gjorde förut, är inte lika beroende av en publik. Om ni tycker om att se mig kan ni ju bara kolla in på min andra blogg.
 
Jag hatar att avsluta något som varit så konkret betydande i mitt liv och som följt mig genom en stor del av min tonår, men det är över nu. Kanske börjar om någon annan gång men just nu fungerar det inte. Tack till alla trogna läsare som aldrig lämnat min sida. Tack och hejdå.

"I'm on a roller coaster that only goes up kid"

 

That's the thing about pain. It demands to be felt.

De där dagarna när omvärlden är silvergrå och klockan tickar så långsamt att man bara vill gråta. De där dagarna när tiden går för fort fast man bara är rastlös och hatisk. Man känner sig mindre ensam med tumblr och youtube och spotify och te men man kommer inte riktigt runt den där känslan av att: vad gör jag här i deprimerade sverige när jag kunde dansa runt i världen, roadtrippa, lifta, tågluffa, tunnelbana mig fram med bara en ryggsäck med allt det viktigaste? Jag klarar mig utan skolpress och tusentals plagg att välja mellan. Bara jag och världen. Så vill jag ha det. Och om jag ska gömma mig någonstans ska det vara i en takvåning överfylld med gröna växter och ljusslingor och en madrass på golvet. 
Jag vet att jag alltid bara matar er med samma drömmar. Drömmar om att leva någon annanstans. Jag är en romantiker, kan inte göra något åt saken. Det är dessa drömmar som håller mig vid liv.

"I’m almost never serious, and I’m always too serious. Too deep, too shallow. Too sensitive, too cold hearted. I’m like a collection of paradoxes."Ferdinand von Schrubentaufft
 

Where is my mind?

Haha nu har man inte så himla perfekta betyg längre, nu när man ligger så mycket efter att inte ens ett helt tiodagarslov räcker för att ta igen. Har jobbat som ett djur och inte kommit någon vart i de tusen högar med saker som måste göras.
Okej jag har inte pluggat varenda dag, men nästan. De dagar jag inte suttit hemma äcklig och deprimerad har jag myst med Johanna och HD på skoltak och varit och shoppat med mina fina föräldrar.
Köpt världens finaste vårjacka, trott att jag var söt, trott att jag var smal, trott att jag var tjock, tagit promenader och fått skavsår, varit osynlig och arg och helt hopplös och bortom räddning. Tappar orden. Bryr mig inte om vem som vet. Vill ju bara skrika.
Våren räddar mig inte. Ljuset gör mig dock lite lättare och jag hittar mig själv i färgen lila, den beskriver allt, alla. 
Vill väl mest bara få lite ordning i allt kaoskaoskaoskaos
Pixies, The Swell Season, My Mad Fat Diary, The Kills, It's Kind Of A Funny Story, Final Fantasy, Ben Cooper och jordnötssmör. Fina saker. 
 
JAG VET INTE VEM JAG ÄR, VET BARA DETHÄR: KENT. ldksfspodihgropsurfh bshxjcnbvdlucjkvbnövcox jzouhxdbnhxföokbn ckj nxui jkhdnx giobjdxhöjkbvkcxk bihbnivcjbk m