HAPPY HALLOWEEN

Nu drar jag till ett översvämmat New York. So long!

I don't believe in love, still I dream about you every night, but hey we're just friends so it's alright

Har sprungit runt och varit fett sårbar och touchy (se bilder). I alla fall så ber jag sådär jättemycket om ursäkt för min hemska uppdatering men jag har dessvärre inget att uppdatera med/om. Jag har inte rört min kamera på en hel månad och inte heller gjort så mycket mer än att ligga i trassliga lakan och luktat sömn. Lyssnat lite på We Are Trees och skrivit ner jättekonstiga tankar i mina mobilanteckningar och försökt vara nyttig. Och varit i skolan och hatat skolan och skitit i skolan och slutat bry mig. Jo. Färgat håret emosvart/lakritsfärgat också. Men allt är så sjukt himla bra med mig. PÖSS.
 
 
OM EN VECKA ÅKER JAG TILL NEW YORK OCH DET KOMMER VARA TYP VÄRLDENS FETASTE HALLOWEEN-PARAD SAMMA KVÄLL SOM VI KOMMER DIT OCH JAG DÖÖÖÖR NU. När jag kommer hem från New York, då ska ni få se på bilder. 

Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över nej

Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? Vartärdu? 
 
 
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Jag har tusen brev jag aldrig skickar. 
 

I wish I'd been a teen idle

Ser fram emot att göra ett "Min tonårstid"-inlägg när jag är sådär tjugotvå år gammal och har nu kommit fram till att då får det ju inte bara bestå av: 16 år gammal, låg mest under täcket. 15 år gammal, såg mest på film. JAG MÅSTE LEVA NU ÅH JAG FÅR SÅDAN INSPIRATION OCH JAG VILL BARA UT OCH GÖRA SAKER NUNUNU. Vill leva ett pastellrosa liv och fota babyblå himlar. Denna känslan kommer att ha försvunnit tills imorgon, men det är uppfriskande att känna sig lite såhär ibland. Ja.
 
 
Idag byggde jag en koja i köket och täckte golvet med täcken och kuddar och släppte in lite söndagsljus. Lyssnade på Debussy och sen "Comptine d'un autre été, l'après-midi". Sedan låg jag och läste världens finaste bok och tänkte fina tankar. J ringde och berättade om brev som aldrig blivit skickade, om låtsasvänner och om veckan som varit. Vi pratade nog nästan en timme. Eller hon pratade. Jag lyssnade och grät och låg och tittade upp i mitt kojtak gjort av vita lakan och såg hur solen lekte och flög runt. Sen kom föräldrarna hem och vi åt asiat-mat och satte oss i kojan och drack kaffe och lyssnade på mer musik. Jag introducerade dubstep för dem. Mycket spännande. Och nu vill jag skriva en fantastisk bok. Känner mig så lätt. 
 
 
Var på fest igår, skrattade mest hela tiden och åt mat och spelade Rapakalja för det är ganska så genialiskt. Ut i mörkret med varsin lykta, snubblade i vått gräs och var alldeles för varm och kall på samma gång. 
 
Vill hälsa till min vän Jonathan borta i Bankeryd för idag fyller han myndig. CONGRATULATIONS (capslock är kung) DU ÄR FETT BEST, KRAMAR. 
 
Nu ska jag träna på att göra 70talsfrisyrer på mig själv och sen ska jag kolla på "King of Thorn". Puss.

Från kvitter till tystnad

Har på mig polotröja och vet inte om det är snyggt eller fult, spelar roll jag fryser. Senare under dagen stryper den mig när jag kollar på bilder från nian och jag vill bara försvinna för saknaden är så stor och jag ångrar så mycket och önskar så mycket och nu vet jag inte vart jag är på väg. Och någonstans har jag väl alltid vetat att jag inte bara ville bort som jag hela tiden sa. Jag ville bara hitta en annan del av mig själv någon annanstans, men allt jag fann var att jag lämnat halva mig själv kvar. För när man går vidare lämnar man också något bakom sig och nu känns det så tomt. Som den där sommaren när allt gick från kvitter till tystnad. Jag ville nog mest bort från mig själv och den jag var, men man kommer aldrig hitta en väg ut ur sig själv och det finns ingen enkel väg framåt.
 
Förlåt för att min blogg är så emo. 

Jag får liksom ingen ordning

Word, Lars. Jag får ingen ordning på alla tankar. Delvis har jag mina egna som är mer än nog + att man har alla andras i form av bloggar och böcker och musik och jag hinner liksom inte ta in allt och det gör mig så frustrerad och ledsen att jag går miste om så mycket och det är så lätt att bli mainstream och missa allt det där lilla och speciella. Och så känner jag mig ledsen när jag kollar på Instagram, av ingen anledning alls (JO MASSA ANLEDNINGAR OMG WHY AM I SO SENSETIVE). Och nu ska jag sova innan jag börjar gråta för att det inte finns någon tid och ändå finns det för mycket av den. ASJHVFHXVXVHI DUXHG! Va jag förstår inte ens vad jag själv har skrivit. God natt.

Waiting for the world to end

Bibliotekets orangea väggar ger mig huvudvärk och en publicerad bild senare har vi alla så mycket mer att prata om. Visste inte att jag kunde skratta så mycket och så tomt. Hittar en röd manchesterväska längst in i garderoben och plötsligt är det lite lättare att sätta sig i bilen som tar mig till skolan. Jag kan inte förlåta mig själv eller mina svagheter särskilt inte nu när allt bara flödade över och jag några dagar senare kom på att jag missade det enda bra den här veckan, Susannes föreläsning som jag sett så mycket fram emot. Jag dricker upp resterna av Emmas kaffe och känner hur det går upp i huvudet, sprider sig som ett motgift mot trötthet och huvudvärk, men det är inte nog. Jag önskar att jag kunde skita i alla lektioner förutom svenskan och bara lyssna på Lottas röst och diskutera Per Lagerkvist hela dagarna för det är bara där jag trivs. Där och i biblioteket och i fönstret och vid Johannas skåp. 
På bilden ser ni min klass. Så charmiga. 

Come away little light come away to the darkness, to the ones appointed to see it through

Vi älskar iPhone-bilder på denna bloggen. Dessa är från helgen.
Läser om min favoritbok och plötsligt är allt okej för Pudge och Alaska och The Colonel och Takumi är alla desamma som de en gång var och deras ansikten som börjat blekna är nu tillbaka igen lika tydliga och verkliga som om de faktiskt hade suttit här bredvid mig i sängen och jag önskar att jag var där i Alabama med dem, sittandes i den trasiga soffan spelandes Decapitation och drickandes ambrosia, skrattandes och gråtandes på samma gång och jag bara orkar inte vara mig själv längre, önskar jag var henne. Straight and fast.

You can follow me and I will not desert you

Daniel och Jonathan och David kom upp hit till Uppsala helt plötsligt utan förvarning. Det var i Lördags. Det var så himla fint även fast vi inte hade något planerat utan bara drev omkring vilsna och ovanligt tysta. Alla var trötta men det gjorde ingenting för de var i alla fall närvarande och inte fyra timmar bort och inte heller bara i min dataskärm eller i min mobil. Sen när de åkte på söndagen åt jag och Emma pizza och cupcakes och kollade på Solsidan och pratade och gick runt med färgglada paraplyn i blåsten och regnet och låtsades som om vi bodde på landsbygden i England.
 
Nu för tiden har jag söndagsångest varenda kväll och jag kvävs lite i mitt rum. Så litet och slitet. När det är städat är det för sterilt, när det är stökigt ger det mig kaosångest. Och nu vill jag bara krypa ner i den där sängen bredvid någon, vem som helst som luktar gott och känns nära nog och sen prata, nej kolla på film, nej dricka te, nej nej nej sova och aldrig någonsin vakna upp till jobbiga dagar, bara leva i värme och närhet för all framtid. 

Måndagslista

Hur gammal är du om fem år? 21 !!!

Vem var den sista du träffade? Mami und Papi

Vilken var den senaste film du sett? Bridget Jones Diary

Vem ringde du senast? Jonathan

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Att han precis blivit haffad av aainaaa

Hur löd ditt senaste sms och till vem? “Braaaa då klarar du dig ju :)” Till Jonathan.

Var är dagens planer? Äta choklad som min pappa åker och köper till mig nu, göra några småläxor och sen kolla på Project Runway Sverige med mamma i deras dubbelsäng. 

Föredrar du att ringa eller skicka sms? Rinngaaa. Fast jag är lite blyg då. Men det går så mycket snabbare.

Vilken ögonfärg har du? Blågröna

När vaknade du idag? SOVMORGON. Så nio. 

Vilken är din favoritplats? Min säng.......

Vad har du på dig just nu? Kenttröja, hoodie och fulsköna leggins

Var tror du att du befinner dig om tio år? På roadtrip med mina vänner i en Volkswagen-van (även kallad hippie-buss) skrikandes till asbra musik. Wishful thinking. 

Vad skrämde dig som barn? Häxor. På teven.

Vem fick dig att skratta senast? Emma Rydh

Har du stationär eller bärbar dator? Båda

Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover lättklätt men inte naket

Hur många kuddar har du i sängen? En perfekt

Vilken är din favoritglass? Choklaaaad. Helst B&J, ofc

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Resaresaresaresaresaresa

Kan du spela poker? Ja

Tycker du om att mysa? Lite för mycket

Vad spenderar du helst pengar på? Allt man kan ha på sig.

Välj ett ärr på din kropp? Det Isak gjorde när han tappade en lykta från en stege så den skrapade upp ett liitet sår på min högerarm. Det syns knappt.

Vad har du för ringsignal? Standard iPhone, vaddennuheter

Flirtar du mycket? Oh ja

Dansar du i bilen? När jag är på bra humör, och bara till Marina and the Diamonds

Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Läxoor

När var du i kyrkan senast? Igår.

Låt som när du är ledsen sörjer till? Nu för tiden allt som Daughter har gjort

Vad tror folk om dig? Beror på vem du frågar. Men jag har många gånger hört att folk tycker jag verkar bitchig hahahah

Stämmer det? Det beror helt på när man träffar mig. Jag kan vara rätt bitchig om jag känner att någon invaderar my personal spaceee, låt mig vaaaa snällaaa

Vad får du oftast komplimanger för? Mitt hår

Hur imponerar man på dig? Man är fett cool 

Brukar du skratta för dig själv? Hahahahahhahahha

Antal timmar sömn inatt? 10 <3

Vad tycker du om fötter? Att dom borde ha strumpor på sig

Vad saknar du? Italien, Berlin, min gamla klass och årskurs och skola

Hade du en bra kväll igår? Oväntat besök, Solsidan och promenad i regnet med Emo. JA.

Har du spytt offentligt? Haha jaa

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag? ALLT, OMG JAG SKULLE VARA OÖVERVINNELIG

Vad är det värsta du vet? Ska jag säga det? MEEENSSS

En speciell dag du minns? Klassresans två dagar. Dagen jag och Emma och Johanna var i Stockholm och alla hade på sig V för Vendetta-masker och vi var svinrädda.

Du samlar på? Texter, minnen, böcker

När grät du senast? Idag

Är du musikalisk? Väldigt lite 

Vad dricker du helst när du är törstig: Cola


If I ruled the world every man would be as free as a bird, every voice would be a voice to be heard

En flicka med rådjursögon sjunger avklädda sånger av Mike Snow och Säkert och när hennes sköra röst fyller glasentrén så är jag säker på att fler än en tår rinner, faller, landar på stengolvet med ett alldeles tyst plask, som en säkerhetsnål på heltäckningsmatta. Människor står där förtrollade för vi känner magin, och om det så bara är i stämningen så är det i alla fall mer magi än vi alla känt i våra hjärtan på månader. Och allting bara försvinner för några sekunder.
 
 
Jag vill bo i ekonomikumparken för den är självlysnade som solen och ljuset som strålar från trädtopparna in genom det tre meter höga fönster bakom vilket jag sitter med huvud segt som häftmassa och fingrar kalla som en decembermorgon får hela mig att mjukna, vakna och känna mig lite lyckligare, för världen är nu lite vackrare. 
 
 
Bredvid mig på bussen sitter en kvinna och gråter, jag tror hennes värld precis gått sönder. Hon trycker sig förtvivlat mot den vibrerande glasrutan och bryr sig inte om vad vi andra tänker, jag tror inte ens hon märker att vi är där. Hennes hår är rufsigt och näsan röd och mellan snyftningarna kan man riktigt höra hennes hjärta slå panikslag.
 
 
Jag går förbi ett hus så likt Villa Villerkulla att jag tror mig ha klampat in i Astrid Lindgrens avlidna hjärna och där i fönstret på andra våningen sitter en flicka och läser. Hon har på sig en regnbågsrandig filt för att stänga ute den svepande oktobervinden. Bostadsområdet jag befinner mig i är ganska tomt på människor och uppenbarandet av denna lilla rödhåriga skepnad får mig att stanna upp, le med hela ansiktet och fyllas av värmen från hennes rena, klingande barnaskratt. Hon känns viktig. 
 
 
Hon väljer mitt favoritrum idag igen. Det där som inte känns så sterilt och grått som de andra. Härifrån ser jag grannarnas dödsdömda vinrankor och mannen i soffan som äter blekt bröd.

I just wanted to be perfect, to believe it's all been worth the fight

Johanna as Marina and the Diamonds.

What's the point in playing a game you're gonna lose?

Allt känns lite ljusare nu när vi fått våra skoldatorer. Under de tråkiga och ganska så meningslösa lektionerna kan man surfa på internätet och lysa upp dagen med lite facebook och tumblr. Och sen har man ju tillgång till spotify när det är jobba-på-egen-hand-dags. Och lexikon finns ju lättillgängligt och herrehjärtanes vad mycket snabbare det går att anteckna i word. Jag menar en erfaren bloggare som jag som kan blunda och banka på mitt tangentbord och ändå skriva utan stavfel kommer ju knappt ihåg hur man skriver för hand. Och denna skrivkramp! Den är som bortblåst nu när jag kan föra anteckningar på samma sätt som jag sorgligt nog också för dagbok - digitalt. 
Jomen det var typ det enda jag hade att uppdatera om. Livet rör sig framåt. Jag springer andfått efter. Men det är så det ska va ! Kramisar