Change

Och plötsligt var man mörkhårig. Första spontana saken jag gjort på länge och jag trivstrivstrivs. När sommaren kommer känns det tryggt att kunna gömma sig bakom en näst intill svart man.

Heaven is a place on earth with you

Bilder från de senaste veckorna.
Känner igen hugget i magen och rynkandet på näsan som sker lite i smyg, lite genant och oseriöst. Vet inte vad jag ska göra av det hela men väljer att följa med vinden som äntligen, äntligen hjälper till att bära mig. Det har vänt och jag är inte beredd på att ge upp någonting än. Har hopp som motsäger varandra, ser bilder jag både vill och inte vill ska bli verklighet. Sagolikt landskap omger mig, både på insidan och utsidan och jag skäms nästan lite över hur halsen stramar åt och hur leendet på läpparna börjar kännas mer naturligt, mindre inövat och stelt. Om fem år kommer detta vara en fluga så varför bekymra sig?

Sista plugget nu. Kötta. Altanen och planering och tv-serier och ljusstrålar vid tre på morgonen och övertryck i huvudet och sömnlöshet och ånger och blickar och brist och tunnelbanedrömmar och telefonsamtal och chatsamtal och uppskattning och skratt och viskningar och sirener och listor och lila och lådor och tjat och dålig tajming och bra tajming och allt och inget och nu är vi snart framme. Fast inget är längre som jag trott och det känns inte som jag förväntat mig. Aldrig igen.

Pain on pain on play, repeating, with the back-up make-shift life in waiting

Kameran ligger hemma hos Johanna så det blir ingen ordentlig uppning förrän jag hämtat den.
En enda vecka kvar av skolan nu, sen är det bara lov och latj resten av tiden fram till den 12 juni. Men lärarna är inte nådiga bara för att det är sista veckan. Jag har tre stora föredrag och ett prov + en musikläxa och glosor. Klockan är nu 21.39 och jag har knappt börjat med mitt tyska föredrag, än mindre övat på engelskan eller fixat med musiksaken. Allt är tills imorgon. Annars har den här dagen varit såså bra. Mina avslutningsskor kom på posten, jag och pappa fikade latte och oreokaka på stan och många andra bra saker har hänt. Har gått runt i något slags sagoskimmer och lett så mycket att jag har ont i käkarna. Euphoria typ.
Fick sommarjobb på ett ålderdomshem. Ska spela spel, föra samtal, gå på promenader, förbereda måltider, rulla hår, läsa högläsning mm. Antagligen romantiserat. Jag kommer säkert få stå och slava i köket och hela bunten kommer vara så dementa att de inte kommer ihåg mig ens med bara fem minuters mellanrum. Men jag ser ändå fram emot det. 08.00-14.30 i tre veckor. Något som drar upp en på sommarlovsmornarna, något att fylla dagarna med.

Eventuella kommande händelser:
*R&F på grönan
*Bror tar examen, party
*Picknick i stadsparken
*Stockholm och fotografiska
*Fancy dinner med tjejerna
*Grillning på nationaldagen
*Bankett
*Vårfest på Alnäs
*Klassresa (!!!)
*Avslutning, sommaaarlooov
*Efterfest med alla nior
*Födelsedag, party
*Börjar jobba

Framtiden känns ganska ljus, hoppas allt blir så bra som det låter. Hur mår ni? Har ni några planer för långhelger och sommarlov? Kram.

Why can't this moment last forevermore? Tonight eternity's an open door.

Jag har precis bakat de två fulaste kladdkakorna världen har skådat och nu ska jag iväg på klassfest. Efter det drar jag till Johanna för att se på ESC. Kramkram.

You whisper "hope" like no one else, but only for tonight

W-a-s-t-e. Fyra år till ingen nytta och nu sitter jag här igen och väntar oroligt på morgonen. Jag har varit så blind, är fortfarande ibland. Andas, blinkar. Tofsen sitter lite för hårt runt armen, skapar en ljusrosa ränna kring handleden. Skriver på fingrarna för att distrahera mig själv men kan bara tänka på fläckarna på golvet, på asfalten och uppvaknandet. Ser min dröm vandra förbi och stirrar in i huvudet tills ögonen gör ont. Måste ta mig själv samman för vad slår känslan av viktlöshet och hopp? Inte tigerränder. Cirklar, cirklar. Jag går runt i cirklar, mår illa, snubblar, ramlar, kan inte göra det här en gång till. Varför tror de att jag är oövervinnelig? Detta är ju bara så ironiskt.

Jag hör en sång i dina andetag

Webcam is the shit. Jag vill vara en stor flicka nu. Skaffa lägenhet, vänja mig vid att sova ensam, ha ett jobb och kunna betala allting själv, ha vänner lite överallt, resa runt på korta småresor utan att det blir värsta grejen. Jag vill kunna ta ansvar för mig själv och klara mig solo, så att ingen annan behöver oroa sig, ingen annan behöver betala, ingen annan behöver skjutsa, fixa, prata, jobba, hjälpa. Vill ta vara på mig själv så att jag kan göra litehursomhelst/sistaminuten utan att det blir omständigt och krångligt för någon annan än mig själv. Lite så känner jag.
Har köpt två nya armband. Kommer aldrig ta av mig dem. Jag har två föredrag som måste göras men har absolut ingen intention att göra dem. Har inte sovit ordentligt på fyra nätter. Kroppen är sörjig, spagettivinglig och svag. Huvudet är en oordnad tårta som har ett ständigt behov av ipren/treo/alvedon/panodil/whatever, just give me some painkillers. Imorgon åker mamma och pappa till Italien. Klockan 06.10 går deras flyg och sedan är det barnvakt som gäller, haha. Syster Petra med man bor här ett tag. På Lördag är det ESC, ser löjligt mycket fram emot det och förväntar mig att vi vinner. Behöver nog komma ut lite så om det är någon som är ensam och sällskapssjuk som jag, eller bara vill ha en extra person till sitt party/fikastund/spelkväll så anmäler jag mig frivilligt. Men använd er av FB, mobilen är spärrad. Så. Nu ska jag ut till familjen. Mamma och pappa firar fyrtio år i bröllopsdag, så vi har party. Kramochhej.

Allison Elizabeth Harvard

I love her.

You're giving me the coldest stare, like you don't even know I'm here

Två bra låtar. Nu ska jag ut i det fina vädret med mina hundar.
Santigold - Disparate Youth
Sbtrkt - Hold On (feat. Sampha)

Vad som helst utom verkligheten

Tog med mig kameran till skolan i Tisdags. Här är en del av resultatet. Om det är någon som känner sig obekväm med att jag lagt upp en bild på er är det bara att säga till, har ju inte frågat någon om tillåtelse.

Who can know the heart of youth but youth itself?


Patti Smith. Vilket himla geni.

Ser ni vad blogg.se gör med mina bilder eller? Omg, himla retarded bildmisshandlare.)

17-05-12

#Jag och Johanna bakade en tårta till Emma. Eller rättare sagt: vi bakade Hagrids tårta. Hon blev glad och stannade hemma hos mig hela natten. Vi tre såg på en konstig men välgjord film och sedan satt vi i mitt kyliga vardagsrum och pratade in på småtimmarna. Vi somnade till favoritfilmen nere i källaren. Obekvämt och varmt men alldeles lagom. Scones till frukost och ett bortglömt telefonsamtal. Har lite skuldkänslor.
#Några timmar senare ligger jag på gräsmattan tillsammans med syster och läser. Vi båda lägger ner våra böcker och jag skriver några rader i det anteckningsblock jag kallar dagbok. Sedan somnar vi båda två i den rena utomhusluften medan rovfåglar seglar omkring ovanför våra huvuden och ljudet från ett flygplan fyller luften.

Jag vill ut på äventyr i de närliggande trollskogarna men vågar inte gå ensam. Längtar efter den lummiga grönskan och att vandra på svarta, krokiga stigar i knästrumpor.

And AAAAAAAAAAJJIIIAAAAAHHJJ WILL ALWAYS LOVE JUUHUUUHUAAAHHHIAAHHHH

Gud vad skabbigt. Notera Voldemort på sista bilden.
Emma. Emmaemmaemma. Grannar i tio år, eller var det elva? Vänner i, njaa, skulle säga sådär nio år (vi blev ju inte alls tajta redan den där första grillkvällen hemma hos dig när Ann-Marie och Henrik lekte match-making, wink). Alla mina minnen här från Yrestahed har dig med i bilden. Som den där gången vi stod och skrek åt djävulen att dra åt helvete. Eller den där gången vi lekte med Barbie i skogen hemma hos dig. Ett sjukt bra rollspel med Carson och vad hette han nu igen? I alla fall, min Barbie-klänning ligger nog fortfarande och ruttnar där någonstans. Eller minns du kinesen och den galna polisen? (klart du gör) Alla klubbar vi haft (jag har fortfarande kvar bokföringshäftet från Money-Club, du vet det där plastiga med delfiner och en solnedgång på, du är fortfarande skyldig klubben 20 kr). Och du, vi klarade aldrig ut sista Starshine-banan. Månader av besatthet och vi fullgjorde inte vår uppgift. Shame on us. Ja, eller den där kvällen i somras när vi satt på mitt tak och såg på solnedgången. Det var mysigt. Du är överallt i mitt minne. Du är en sådandär man kallar "barndomsvän". Och jag kommer aldrig orka någonting utan dig.
När vi är gamla och inte har pratat på de senaste tio åren så kommer jag en dag helt plötsligt ringa dig och säga: "Emo-promenad, Yrestahed, imorgon klockan 18.00, vanliga stället." Och du kommer säga: "Jag ser ut som ett skabb." Och jag kommer säga: "Jag vet, det gör du alltid. Jag med. Och åldern gör det inte bättre" Sen kommer vi träffas där och gå vår vanliga terapirunda och allting kommer vara som igår, för så är det alltid med dig. Det kvittar hur lång tid som gått eller vad som har hänt. Vi har alltid något att prata om. Alltid. Och jag har aldrig någonsin tvivlat på att jag helt litar på dig, på att jag behöver dig, på att du kompenserar mig, på att jag älskar dig.
Grattis. (Hon fyller sjutton idag för er som inte förstod det, retards, det framgår ju så himla bra i texten)
Och nu skulle jag vilja ge den här låten till dig som en lite prisentt.. eller nåt. För-den-är-så-himla-bra-och-jag-vet-att-du-älskar-den-och-texten-passar-så-bra-in-för-det-är-precis-så-jag-känner. Här har du textishen:

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am home again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am whole again

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am fun again

However far away
I will always love you
However long I stay
I will always love you
Whatever words I say
I will always love you
I will always love you

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am free again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am clean again

However far away
I will always love you
However long I stay
I will always love you
Whatever words I say
I will always love you
I will always love you


//

a-m-b-i-v-a-l-e-n-s
och NP gick åt skogen

Omg, I've been robbed

Hahaha, hittade min bild på någon random tumblr-blogg. (Som ni kanske ser är det bilden från detta inlägget) Blev lite offended, nästan, lite kul ändå.. Det enda är: THE BAD PHOTOSHOPPING HURTS MY EYES.
Den har 1860 notes!!!!!!!!!! (alltså 1860 personer som gillat och rebloggat)

Where the streets have no names

Jag förundrades över hur lätt det var att berätta. När jag gick där och såg ljusen reflekteras i dina ögon förstod jag knappt själv att jag faktiskt sa de sakerna jag alltid velat säga. Hemligheter, svåra att formulera, de kom utan större ansträngning. Jag var glad antar jag. En stund. Men sanningar som denna ska inte blottas för någon, inte pratas om. Så fort orden lämnat min mun slutade de stämma. Budskapet var inte sant längre bara för att jag släppt det till dig. Det var som om deras makt bröts. Hemligheten de höll vittrade sönder, för hemligheter är inte längre hemliga om man berättar dem för någon. Jag ångrade mig bittert den kvällen, och har enda sedan dess. Du vred på allt. Andras ord var för överdrivna och mina egna inte längre tillräckliga. Med allt sagt kände jag mig tom och töntig. Det var dagen du slutade älska mig och jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät sanningen komma mellan oss.

Update: jag gjorde det igen, jag lät dig komma närmre och nu kan jag inte släppa dig. Vart är vi om ett år?

Jag är född i en spökstad där alla vet att jorden är platt

Hängde en del med denna tjejen igår. Hon är fin.
Idag är det en sådan där dag då jag sitter med en tekopp i handen och lyssnar på regnet samtidigt som jag rastlöst läser i en bok med alldeles för komplicerad engelska eller sitter i sängen och kollar på avsnitt efter avsnitt av Grey's Anatomy.
Kan inte ni berätta något ni varit med om på sistone? Det kan vara roligt/bra/sorgligt/tråkigt/hemskt/häpnadsväckande/coolt eller bara något som gjorde ett intryck och fastnade i hjärnan. Ett äventyr eller bara en betraktelse, berätta.

Havererar

Jag håller mig till samtal med mitt eget huvud. Byggandet av drömslott och konturlösa, tysta scenarion. Har svårare att urskilja de luddiga bilderna i mitt inre dessa dagar. Det är dimmigt därinne, inne bland tankerötter och pumpande känslokärl. Tappar koncentrationen, byter fokus. Från dag till dag, från minut till minut. Det är som skör is. Vet inte när jag kommer vakna upp fördömd, bortom räddning. Trivs inte med mig själv som vän. Trivs inte i för mycket stillhet. Tappar talangen, tappar fingertoppskänslan och eftertänksamheten. Tappar dagar och vänner. Tappar förnuft, självsäkerthet och ögonfransar. Tappar krav. Tappar empati och längtan efter rättvisan. Havererar, förliser, sjunker in i mig själv. Försvinner bakom fasaden och halsen gör ont. Kanske är det pollen, eller kanske är det hjärtat som är på väg upp i jakt på att få säga sitt, få visa upp sitt innanmäte.
Jag önskar jag var anonym. Jag önskar jag kunde fler fina ord så jag kunde beskriva det groteska utan att låta vulgär. Fast ibland behövs det råa. Romantisering är lögn.

Look at the stars, look how they shine for you

Lite bilder från de senaste dagarna. Två fina födelsedagsfester.
Simeon och pappa.
Denna fina syrran har också fyllt år, 25! Här är hon på sin födelsedagsfest.
Emmas fina födelsedagstårta (morotskaka med fyra lager!!!)
Emma var tvungen att jobba på sin födelsedag så hon var lite trött på eftermiddagen.
Carl skakar galler och räcker ut tungan mot moster Louise-Polis.
Emma öppnar paketeeer.

You have always been my shining star, my guiding light

Idag fyller min älskade syster Emma 19 år. Emma betyder fruktansvärt mycket för mig. Hon är min närmaste syster och en av mina absolut bästa vänner. Kram på dig!

Write about love

“Trying to write about love is ultimately like trying to have a dictionary represent life. No matter how many words there are, there will never be enough.” 
― David Levithan, The lover's dictionary

Svar på frågor, del 3

Favoritartist?
Håkan, Lykke Li, Jonathan Johansson, typ.
Favoritförfattare?
Ojoj vad svårt. Blir ju oftast kär i enskilda böcker och inte i speciella författare. Älskar Sylvia Plath, dock har jag inte läst så överdrivet mycket av henne.
Vad är din högsta dröm?
Jag antar att jag ofta drömmer om att jag hade någon talang, känner mig så värdelös ibland när jag inte kan någonting. Men högsta drömmen är väl att hitta mannen, bli bästa vän med honom, gifta mig med honom och sedan spendera alla kommande dagar med honom tills dagen jag dör. Cliché så att det skriker om det men jag har ingenting speciellt jag brinner för som jag hoppas ska lyckas eller så.
Om du skulle tatuera dig, vad skulle det vara, vart?
Något personligt: text, liten bild, något som betyder någonting. Nyckelben, handled, fotled, revben. Tycker även att det är sjukt snyggt med en överarm som är helt tatuerad i färg, men tror inte jag skulle satsa på det det första jag gör.
Den ultimata kärlekshistorien att vara med om?
Jag antar att det alltid verkar så himla glamoröst och romantiskt att bli räddad. Att när man är i en utsatt situation, psykiskt eller fysiskt så kommer Han där som en riddare och gör allting så himla mycket bättre. Hjältar är manligt. Att få någon nära när man är som mest sårbar och i behov av kärlek verkar så fint på något sätt. Men också att vara behövd, få hjälpa honom. Komplettera varandra och ge av det lilla man har för att tillsammans kunna överleva.
Hur skulle livet se ut som allra bäst ur ditt perspektiv? Stryk allt som finns nu och tänk bara på exakt det du vill!
Okej, jag är 20 år gammal. Ung och glad och frisk. Jag reser runt på sista-minuten-flyg hela tiden. Vet inte vart jag är på väg eller när jag kommer hem. Har med mig en liten, smidig analog kamera som jag fotar Victoriafallen och en fransman vid Eiffeltornet med. Jag kanske har med mig en vän, kanske inte. Kanske hittar jag nya vänner som jag sedan kommer brevväxla med. Jag har inte mycket packning men känner mig ändå trygg och alltid sådär halvsnygg och fräsch som någon på resande fot. Ringer hem till mamma i en telefonkiosk för mobilen är död och laddaren blev kvar på vandrarhemmet i Zürich. Jag kan sitta många morgontimmar vid något café med en kaffe i handen och läsa tidningen. Jag skickar hem vykort med kortfattade budskap om hur fantastiskt Indien är och hur mycket jag älskade Taj Mahal. Jag gråter ibland för att jag har sådan hemlängtan att jag vill spy, men de första strålarna som träffar mina vita lakan i gryningen får mig att må bra igen och fortsätta på mitt lilla äventyr. Jag kommer hem och ser aldrig världen på samma sätt igen.
Kan du visa hur du sminkar dig?
Jag kan göra en sminkvideo någon gång.
Dina favoritklädbutiker?
Carlings, Weekday, H&M, second hand, E-bay
Är du kristen?
Jag tror. Jag ber.
Vad gör du för att må bättre efter en riktigt dålig dag?
Lite skamfullt måste jag erkänna att jag nästan alltid äter gränslöst mycket. Även om vi verkligen inte har något gott hemma stoppar jag i mig det som finns om det så är gammalt, mjukt knäckebröd doppat i sweet-chilisås (har hänt jao). Sen sitter jag ofta och kollar på någon serie/film för att få tankarna på något annat. Pratar ofta med mamma och kanske skriker eller gråter. Duschar i timmar, sköljer bort allt dåligt. Gömmer mig i sängen. Ibland tar jag en riktigt lång promenad.
Ser du ljust eller mörkt på framtiden?
Det pendlar. Vissa dagar tror jag inte på att jag har någon. Jag har skitsvårt att föreställa mig den och tänker ofta att jag kommer dö när jag är 25-30. Vissa dagar däremot ser jag framför mig äventyr och ljusa dagar, drömmer om olika jobb eller föreställer mig hur min lägenhet kommer se ut.
Kan inte du länka din favorit spotify-lista?
Vet inte hur man gör, haha? (oteknisk tjej) kommentera gärna om ni vet hur.
Vad gör dig glad?
När människor är sociala och utåtriktade så jag känner mig välkommen, solen, familjen min, när jag lyckas med något eller när något jag kämpat med länge äntligen är över, när jag får till en sjukt bra comeback (HAHA), små gester av tillgivenhet, att se någon annan bli glad, spontana äventyr.
Vad gör dig ledsen?
Elaka, anonyma kommentarer som skapar is i magen och illamående för resten av dagen. Se någon jag älskar ledsen. När jag misslyckas med något eller väljer att ge upp. Död, såklart. När jag känner att jag inte har någon framtid, när hoppet dör och jag inte vill gå upp ur sängen. När människor glider ifrån en och det inte finns något man kan göra för att stoppa det.
Vad använder du för sminkgrejer?
Återigen, kan fixa en liten video.
Säg de fem snyggaste tjejerna vs snyggaste killarna du känner?
Haha jag tänker INTE rangordna mina vänner, nära och kära efter utseende. De är alla så fina!
Vad tycker du om One Direction och Justin Bieber?
Justin Bieber är en fin kille som gör tråkig musik och är alldeles för överskattad men också alldeles för hatad. One Direction gör också tråkig fjortis-musik men de är lite söta och de har alla EN väldigt bra egenskap: de är britter!!!! (dom pratar fint jao). Zayn är fett tråkig och dryg och full-of-himself och den minst snygga av dem.
Läser du några bloggar? Vilka isåfall?
Kolla första svarsinlägget, där länkar jag till alla mina favoritbloggar.
Varför gillar du att blogga?
Del så tycker jag väldigt mycket om att skriva, att fota och hålla på med layout och design. Men jag vill också dela med mig av min syn av världen. Jag vill visa och tipsa andra människor om vad jag tycker är vackert och bra. Jag måste ha en plattform där jag kan visa upp en liten bit av mig som kanske inte syns när man umgås med mig irl, eller som av någon anledning inte alltid riktigt kommer fram. Sen älskar jag ju när ni kommenterar och hör av er.
Om du skulle få vara vilken person som helst för en dag vem skulle det då vara?
*Hayley Williams, i Paramore ni vet. Grym röst, skitsnygg och sjunger i ett underbart band, kan det bli bättre?
*Anton Corbijn (ahmagad så himla coolt att kunna se vad han tänker och känna den känsla han har för kameran och foto)
*Vem som helst som är vän med Ashton Kutcher.
Sen typ miljoner människor till, för det finns så många spännande liv och jag önskar jag kunde uppleva dem alla.
Marry me?
Vad är det som motiverar och inspirerar dig att hela tiden fortsätta med bloggandet?
Som sagt, jag måste dela med mig. När jag haft en bloggpaus ett tag blir mitt huvud alldeles fullt av saker som jag måste få visa för någon. Låtar, filmer, bilder, storys, dikter, händelser och så vidare. Jag tycker det är roligt att driva den här bloggen och i slutändan längtar jag alltid tillbaka hit.
Vad har du valt för linje till gymnasiet?
Humanistiska linjen med inriktning kultur. Man läser mycket språk, historia, litteratur osv. vilket jag tycker är grymt kul. Man lär sig om alla världens kulturer och om människans språk genom tiderna, hur vi har levt och uttryckt oss. Man skulle kunna säga att man studerar människan (humaniora) då och nu, hur hon beter sig och utvecklas.
Vad kostade dina platforms?
1200 + frakt
Här kommer en klassiker, vilken superpower skulle du vilja ha och varför?
Antingen flyga (för det skulle vara awesome och man skulle kunna resa över hela världen utan att behöva paya någon något), eller att kunna gå in i/ta ut saker ur olika världar. T.ex. böcker, filmer, tavlor osv. Fattar ni hur underbart?

Like a feather you fall but the wind is too hard

Log och skrattade och sprang runt idag. Tog ett beslut och gjorde sedan något dumt, en sådan där sak man ångrar så mycket. Sen träffade jag Johanna för första gången på så länge. Vi gjorde planer och pratade och drack äppeljuice. Nu lyssnar jag på "Isis & Bast" och sjunger "säg aldrig ja, när du menade nej". Förbereder ett föredrag om anorexi och bulimi och övervikt och diabetes (alltpåengång) och tänker att jag måste nog tappa några kilon om jag vill se bra ut i min avslutningsklänning. Vill ha lycka på etiketterad burk och ett hjärta som pumpar normalt. Vill bli av med det permanenta illamåendet och komma över saker som varit i vägen så många månader, ja till och med år.

Rush in the night like a shockwave

Blä på skolan, kärlek till dessa människor i den. Har så mycket läxor och så mycket i hjärnan. Det dunkar liksom till ibland. Ena stunden är allt bra, nästa stund suger hela världen. USch. Vill bara ha bankett och klassresa och avslutning och sen loooov.

It comes and goes (in waves)

Kvällens sysselsättning: En gammal ram och massor med bilder sammansatt till en tavla som nu pryder min byrå.
Vet ni hur mycket jag älskar den här låten eller? Drunknar i den.

Bara en av tusen små gåtor som gör att jag älskar dig


Och så är det helg igen och det känns som en evighet sist. Mest av allt vill jag sitta på ett sista-minuten-flyg mot Paris men att ha filmmys med syster går också bra. Så länge jag slipper ångesten i skolkorridorerna är jag nöjd.

Stand by me

Stand by me - 1986
Älskarälskar den här filmen.
River Phoenix <3 R.I.P.

Det stavas r-ä-d-s-l-a, jag är rädd för allt, beredd på allt


Bakslag, inser att jag lägger ut fällor för mig själv. Dum i huvudet precis som man ska vara när man är ung. Att lära känna sig själv. Att vakna från den naiva verklighet man ditills trott på och istället förstå hur omfattande livet är. Tillbaka till svart. Tillbaka till Håkans senaste och vaggvisor som vägrar lämna huvudet. Jag förundras över hur lätt jag låter saker fara ur mig, hur snabbt jag kan ha råkat sagt något väldigt personligt inför helt fel publik. Jag antar att huvudet är så fullt av tankar att jag ibland måste släppa ut dem genast, kosta vad det kosta vill. Jag måste dela. Längtar efter den femtonde maj och halvdagar. Bekväma kläder är ovärderligt, likt en rustning skyddar de från allt ont.

Change came in disguise of revelation

(Jonnys bilder)
Gårdagen var otroligt fin. Det svider när jag tänker på att det är skola imorgon. Ugh. Tjugo grader i skuggan i alla fall, tror jag går ut en sväng. Kram!