Sommarläsning

 

The wasted years, the wasted youth, the pretty lies, the ugly truth

Johanna kom hem och allt blev precis som vanligt igen. Lika balanserat och nästan perfekt. Brukar skratta med sarkasm, men inte nu. Nu skrattar jag tills det gör ont i magen och vi ligger på marken och allt är sådär stillsamt laddat, vi går runt och känner på gränslösheten, på oändligheten och solen bakom bron. Vi dricker te och samtalar om viktigt strunt. Vi lyssnar på Johannas nyrensade spellista som dels innehåller Marina och hennes elektroniska trummor och sympatiska texter men också retro-rockens skrällande gitarrer som på något sätt känns så genuina. Stressar mig genom tankeskogen och åker in till stan för att hjälpa Siri flytta. Bestämmer mig, ångrar mig, bestämmer mig igen. Allt jag egentligen alltid velat ha är trygghet, lite ordning i kaoset.

Straight and fast, will anything ever last?

ett - Har varit ute och seglat i skärgården med fint folk. Midsommar på Bullerö och sju sorters blommor under kudden. Har sprungit runt på kala klippor och grillat många gånger om. Jag har läst böcker på löpande band, spelat frågespel varenda kväll, sovit dubbelt så mycket som vanligt och haft det oförskämt bra. 
 
två - Hela tiden saknar jag Johanna och om jag räknar efter så tror jag att det nästan var fem veckor sedan vi sågs. Jag tror inte vi varit borta från varandra så länge någon gång sen vi lärde känna varandra. Det gör ont att lyssna på våra låtar och jag skrattar/gråter varje gång jag läser hennes brev. Snart är hon hemma. Snartsnart.
 
tre - Sen min födelsedag har min klädgarderob uppgraderats avsevärt, bokhögarna har vuxit några centimeter och sparbössan har ökat i värde. Jag har dessutom tre fina saker (hemliiiga) att se fram emot inom en snar framtid. Lovet som vanligtvis får hela själen att vändas upp och ner och dagboken att fyllas med -tomhetmörkertomhet- har hittills överraskat mig och tagit mig med storm. Kanske är det för att jag hela tiden har något att göra och aldrig riktigt har tid att tänka. Det enda som skaver är nostalgi och känslan av förändring - för snabbt. Men jag klarar mig, jag mår bra.
 

When the daylight comes, do you feel it?


Bilder från de senaste dagarna.
Idag rymde det en tant från demensavdelningen på ålderdomshemmet där jag jobbar. Hon måste varit väldigt skicklig eftersom att demensavdelningen alltid är noga låst. Jag tänker mig att jag kommer bli som henne när jag någon gång blir gammal och får flytta in på ålderdomshem, vantrivas och längta bort, ut, vidare. 
Har bakat världens godaste chokladrutor och skrivit minst sju sidor i min anteckningsbok. Lyssnar på favoritspellistan på Spotify och väntar på att Johanna ska svara på mitt meddelande på Facebook. Om några timmar sitter jag i en mörk biosalong med Emma och kollar på "Snow white and the Huntsman". Innan dess ska jag gå på en långpromenad i blåsten.

Tänk om det finns en bortglömd väg som ingen gått på långa år. Den kanske leder oss till vattnen, till ringarna på vattnet. Till en underjordisk stad, glömda vener och artärer, dolda tunnlar under arkaden.


Vigmunds vårdhem

De heter Totte och Majken och Gun. Totte röker och hostar så det rosslar och sen får han ingen luft utan blir alldeles lila i ansiktet. Då får man banka honom i ryggen och hoppas på det bästa. Majken är gladlynt och gillar att spela Bingo. Gun ser dåligt och kan åka rullstol alldeles själv, hon liksom hasar sig fram med hjälp av fötterna. Sen finns ju Stickan och Barbro. De är gifta och bor i ett dubbelrum precis bredvid brevlådorna. Stickan har dålig syn men så fort det kommer unga snygga tjejer som jag själv in i rummet fungerar hans syn utmärkt. Barbro tycker maten smakar perfekt och gillar att titta på tv.
Ibland känns det som om jag säger "va!?" oftare än dem men de mumlar ju alla så förskräckligt. Vissa kan inte prata, vissa är dementa och andra bara förvirrade. Sonya gillar att gå på promenader i korridoren och Folke saknar sin fru. De dricker kaffe allihop, inga undantag, men vissa gillar grädde medan andra gillar svart, Stickan ska ha tre sockerbitar och Calle vill bara ha en halv kopp. De är alla skämtsamma och alla kallar sitt eget lilla rum för "hem".
Sen har vi ju Carolina som är sexton. Hon är min kollega och lunch-kompis. Hon är fin och öppen och snäll och jag är jätteglad att jag slipper vara ensam.
Händerna spritas minst femton gånger om dagen och vi får sluta tidigare. Jag har bara jobbat en dag men jag trivs redan.

Sweet sixteen

Jag fyller sexton idag. Det regnar på min födelsedag och jag älskar det. Om någon skulle fråga mig: hur känns det? skulle jag svara: det känns precis som det alltid känns, men jag bestämmer mig för att känna mig fenomenal. Jag är ju på väg framåt.

Took a car downtown where the lost boys meet

Den här musikvideon är mysig och jättefin.

Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även om det är för sent att älska dig

Började lovet med fjorton timmars sömn. Känner mig inte ok. Två pojkar och en flicka som alla betyder så mycket är från och med nu borta för en lång, lång tid. Ska gräva ner mig i tryckt bläck och smutsvita lakan. Lite glad ändå, mycket ledsen. Allt jag vet är att jag ännu inte sjunkit in i sommardepressionen och att jag ska kämpa för allt jag har att inte hamna där heller.

As long as the memories don't fade

Kom hem så mycket rikare än jag åkte. Både materialistiskt och känslomässigt sett. Kom hem lite fattigare på vätska i form av tårar och handsvett. Gav även bort några ord när jag höll tal men fick också många tillbaka efteråt när det var dags för "adjö" och "jag kommer sakna dig" och "vi ses snart igen va?". Att prata inför allihop kändes oväntat naturligt, jag antar att det var för att jag verkligen menade allt jag sa. Är så nöjd med denna dag, det var ett värdigt avslut på nio fantastiska år med de bästa människorna på jorden. Allt jag hoppas är att minnena inte försvinner, att vår så betydelsefulla gemenskap inte helt suddas ut.
Nu ska jag på en sista liten avslutningsfest tillsammans med de flesta niorna, när jag kommer hem kommer jag antagligen gråta mig fördärvad och tröstäta för allt jag har förlorat. Men man måste kunna gå vidare med livet och ett år till på grundskolan hade varit förfärligt. Förändring svider men det medför alltid något bra.
Grattis till sommarlovet!

All my people

Kom nyligen hem från världens bästa helg. Ett kramkalas utan dess like och jag grät på vägen hem. Jag är helt säker på att våran klass är den finaste, mest underbara och roliga klassen på jorden. Även om vi har dagar när alla bara stör sig på varandra så har jag alltid trivts. Nu under denna klassresan kom det självklart fram så mycket tydligare än någonsin förut. Alla var så kärleksfulla och sorgsna, alla ville ta vara på vår sista tid tillsammans som klass. Därför har jag inte sovit mer än några timmar på hela helgen. Vi har haft så roligt och gemenskapen har varit oklanderligt bra, såndär som bara inte går att återge för att det skedde just där och då med just dem människorna. Bara en sådan grej som att vi verkligen kan prata med varandra om allt mellan himmel och jord, från djupa konversationer till världsliga, flummiga samtal är ju ovärderlig. Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag fått lära känna alla dessa människor och vet faktiskt inte hur jag kommer klara mig utan dem. Aah.

Lördag

Nu åker vi iväg på klassresa tills på måndag. Hoppas på att det blir bäst.
Auf Wiedersehen.

Bankett

Bilder från avslutningsbanketten igår. Det var verkligen lyckat med bra stämning och vackra människor. Min årskurs är för bra. Kommer sakna allihop.

All one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinte

Fick denna i förskottsfödelsedagspresent av min syster. Har suktat efter den så himla länge nu. Såsåsåså glad, kvällen är räddad.

If she was away

För att dom är så himla grymma live. No doubt about it.

Det kunde vara ett fall med öppna armar i allt vi någonsin ville ha

Måndagsutflykt.
Nu: Joseph Gordon Lewitt och chips.

Someday we might get lucky enough to forget

Tydligen är det inte så bra för kroppen att springa runt och hoppa omkring och stå och vänta på tåg/bussar/spårvagnar i regn och blåst. Blev sjuk och nu lever jag på sängen tillsammans med serier, skrivböcker, bloggar och rabarberte. Börjar sakta planera sommaren mer hoppfullt än vad jag egentligen tror på. Hur mår ni? Har ni några speciella planer för sommaren?

Peux-tu me voir m'envoler, je te vois en bas, somnoler

Tog tåget till Stockholm igår. Rebecca och Fiona kom till grönan. FETT. De var såå mycket bättre än på UKK, himlahimla bra spelning fast det regnade och allt. Publiken kötta sönder och vi lärde känna lite nytt folk. Kvällen var dunderlyckad och jag är så sjuukt glad att vi åkte. Peace out.

01.10

Jag älskar människor. När jag skriver en bok någon gång i framtiden ska den inte handla om en person utan mångamånga personer. Den ska nästan bara bestå av personbeskrivningar och skildringar av olika livsöden, kanske vävs de samman, kanske inte. Jag bara älskar hur mycket jag kan tycka illa om människor i min omgivning men samtidigt älska dem på grund av deras unika egenskaper, deras små egendomligheter som gör just dem till dem.
Åh, jag önskar jag hade mer tid att skriva och fånga människors personligheter på papper.