Something missing in your smile, something missing in your soul

I want to care, but I don't. I look at you and all I feel is tired. I walk through school and all I want to do is leave. I wake up in the morning and don't know why I'm here. I feel like I'm not real. - Elizabeth Scott, "Miracle"
 
Hey ya'll. Idag shoppade jag. Köpte ett unicorn-necklace. Behöver teatermörker och en tjock kofta som går att dra ner över händerna och kura ihop sig i. Men alla föreställningar börjar i slutet av september. Behöver bli hälsosam nu, for real. Såhär i efterhand vill jag bara spy på mina matvanor. Så äckliga är de. Behöver rödgula träd och en ny Någon. 

Johanna får mig att inse att "livet i en box" inte behöver vara så spektakulärt och vilt. Det kan vara bara spontant och om man lyckas bjuda på ett leende så känns allt så mycket bättre. För övrigt tror jag att jag ska börja kalla henne S här i bloggen för annars blandar ni nog ihop henne med alla andra Johannor i mitt liv. Ni vet säkert inte ens vilken jag pratar om nu. Sarker såklart. Jag visar er någon gång.

Castle in the sky



Förflutet.
Imorgon har jag en enda lektion som börjar klockan tjugo över ett. Wunderbar. Och det är svenska, mitt favoritämne, med en av mina favoritlärare. Jo, finfint. På fredag är det skolfoto, åh. Men det ska regna tack och lov. Jag riktigt avskyr solen som gassar. Det enda bra med den är att sitta vid ån med Johanna och äta glass fast jag redan stoppat i mig för mycket kalorier för en dag. Vi planerar morgonutflykter och konsertkvällar.
Jag ser på töntiga serier, lyssnar på scream och Little Dragon och har nog bestämt mig för att hjälpa till med skolans musikal.

Does the body rule the mind or does the mind rule the body?

pics: tumblr
Och så kom regnet. Äntligen.
Söndagseftermiddag, hela vita världen är upp och ner och jag har slutat reagera som jag brukar. Jag skapar adjektiv med ögonen, hör bruset segla förbi och plocka upp allt gråfärgat skräp. 
Jag läser och ser och lyssnar. The Smiths är det bästa i mitt liv just nu. 
Vill hitta människor jag hör ihop med.
Vill bli sedd och förstådd.
Vill se och förstå. 

(Vill inte gå till skolan imorgon)

Cry like a ghost

Vill placera elektroder på huvudet och tömma hela hjärnan på tankar som sedan skrivs ner i en fin liten bok om ambivalens men som också innehåller lite "visst är det fint att va vid liv en dag till?". Hatar att svänga så mycket fram och tillbaka mellan humören, farten får mig att vilja spy.
Känner mig socialt handikappad.
Har inte mycket material att uppdatera med så ni får äckligt tung text och en förvirrad webcam-bild. Felåt.

Pummel the darkness with the light

Katedralskolan är hemskt läskig och alldeles underbart fantastisk! Hittills är jag nöjd, trots att jag inte lärt känna så många nya eller börjat känna mig trygg ännu. Det kommer nog dröja ett tag till. Men jag känner mig välkommen och exalterad och jag bara älskarälskar mina lärare och lektioner. Vet ju fortfarande ingenting om någonting men jag lever på första intrycket och känner att just nu så trivs jag. Jag går i värsta asien-nörd-klassen och trivs väl helt okej med det (hallå, jag kollar faktiskt på Naruto), har mitt skåp precis bredvid Jonnys (hur stor chans??) och har redan bestämt mig för vilka föreningar jag ska gå med i. Allt är spännande men ack så tröttsamt. Ska sova middag nu tror jag.. Sedan blir det Kill Bill 2 och läsning. 
Vill ha höst.
 

20.03

Förlåt för alla mobilbilder..
Idag åkte jag med Johannas familj till Kolmården. Det var superkul men nu har vi ont i vår beeen så vi ska massera varandra, äta melon, dricka te och kolla på "Meet me in St. Louis". Kram.


Katedralskolan

Imorgon.

Overthinking


There's a limit to your love, like a waterfall in slow motion

Vill skriva någonting men känner att allting liksom bara blir likadant hela tiden. Spottar ur mig abstrakta tankar och lite klagande och lite grått och allt handlar bara om migmigmig hela tiden och jag är så himla trött på mig och jag vill leva för någon annan eller i alla fall något annat men har så svårt att bli överlåten och passionerad. Jag kan liksom inte brinna. Allting är lagom och svenne-själviskt. Jag bara existerar, flyter runt här på jorden och drar med mig en slöja av likgiltighet vart jag än går. Känner mig så otillräcklig och självupptagen. Jag lovar tårarna bränner bakom ögonen och öronen nästan blöder just nu för jag är så himla trött på att lyssna på min egen stämma. Det är så tomt och ensamt. 
 
Och jag har fått någon ny störning med att jag inte kan sova när det är mörkt så jag sitter och lyssnar på James Blake tills himlen ljusnar och då äntligen kan jag få lite frid. Jag har fått en ny säng i alla fall. Större, bekvämare, bättre. Planerar att leva i den i höst när allt annat bara känns obehagligt. Och juste, bästa på länge: min dator återuppstod!!! Bara sådär. Jag är så lycklig men samtidigt så orolig att den ska dö igen, så jag ska ta hand om den och älska den med allt jag har så får vi hoppas på det bästa. 
 
Fjällen var bra. Andrum. Två sommarlovsdagar kvar. Kommer nog spenderas med drömmar om gymnasiet på gräsmattan som börjat lukta höst nu. Och med Emma såklart.

Du är drömmarna jag drömmer ibland

Vi sitter vid vattnet. Det är kallt och jag känner dig skaka bredvid mig. Du är nära nära. Jag citerar Kent och känner mig sedan som en tönt, men du hånar mig inte, säger bara "jaha" och vänder ansiktet mot månen en stund. Jag ser ut över de stilla vågorna i det dunkla ljuset. Dina runda ögon ser på mig förväntansfullt, de frågar mig saker du aldrig skulle våga fråga rakt ut. Och fast det är så tyst oss emellan är det inte ansträngt. Jag kan säga allt till dig. Nästan. Du hör alla mina tankar. Nästan. Och nu är det över. Aldrig mera nära. Aldrig mer ska du trycka på mina blåmärken, aldrig mer ska jag känna tomheten som fläktar högljutt varje gång du lämnar min sida. Aldrig mera denna trygghet, aldrig mera denna undran. Vi sitter där i natten och jag känner hela världens tyngd i mitt bröst. Vet att här hittar vi slutet. Här mellan svarta träd, under smutsblå himmel.

Cosmic love

Igår besökte vi Trondheim. Även fast det inte är världens mest speciella stad och även fast det bara ligger i Norge så kändes det verkligen att jag var utomlands. Staden var mysig och vissa delar kändes som en blandning av London och Berlin. Hur som helst så var det bara skönt att komma iväg en stund, även fast resan var liten så kändes det som att kunna andas igen efter en lång tid utan luft.
Här uppe i Idre gör vi inte mycket. Jag har spenderat förmiddagen med ett täcke och en stillsamt provocerande bok på en solvarm balkong. 
För några dagar sedan kom jag på att tiden inte står stilla fast det känns som det här uppe. Plötsligt var datumet 8 Augusti och då insåg jag att skolan bara ligger en vecka bort. Det drar i magen och ryggraden när jag föreställer mig det, fingrarna fryser och blir stela när jag tänker på hur jag så snart kommer gå igenom en så stor förändring. Men jag längtar efter rutiner och höstkalla vindar.

Vi hinner bli något stort än, växa några meter innan sommaren blir oktober

Bloggen fixade sig och internet gick att få till så nu slänger jag in ett inlägg ändå efter typ två dagars paus. Det är så annorlunda luft här uppe. Så mycket enklare att andas. Man blir hel och insiktsfull på något sätt.