Auf Wiedersehen

Klockan är 03.20. Nu åker jag och mamma till skolan och hämtar upp alla andra sen bär det av mot
Arlanda och vidare till Berlin! Åhåhåh. Har längtat så mycket och nu är det så nära. Kommer inte
blogga under veckan då jag absolut inte kommer ha tid, eller internet för den delen. Ni får en
bildbomb sen. Ha det bäst, för det ska jag! Auf Wiedersehen.

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Packarpackarpackar och lyssnar på dethär.

Soon, very soon

Idag: Shoppade allt nödvändigt inför den kommande resan.
Imorgon: Träna med Johanna, rensa och ladda kameror och lägga fram allt som ska packas.
Torsdag: Packa och fixa det sista, gå och lägga mig tidigt!!
Fredag: Klockan 04.00 ska vi träffas på skolan för att påbörja vå resa mot Berlin!!! Can't wait.
Puss och god natt.

Grattis till dig min lilla pingla

Jag orkade inte redigera bilderna. Nöj er. Tack.
Superfin fest. Monsters Ink och rosa små godisar, fint sällskap och en ännu finare värdinna. Grattis
på din femtonårsdag Evelina (i efterskott förstås). Du är knäppast och underbarast i hela världen.
Och du.. nu får du cykla utan hjälm!!!!!!!! Puss och kram och allt det där.

Morgonen ser ut lite såhär

Fukten ligger över morgonen och skapar imma på fönstren, gatorna är tomma och det ända som hörs  är
fåglarnas försiktiga kvitter. Jag har mörka ringar under ögonen efter ännu en rastlös natt. Taggad
för skolan? Nä.

+++


Du sa nåt om oss, du sa nåt om den andra sidan

Spiller kaffe på mina gråa mjukisbyxor och pluggar engelsk grammatik. Beach House spelar i bakgrunden och det smyger in lite vind från det halvöppna fönstret. Helt ok.

Because you're worth it

Det här är min kompis Johanna. Hon fyller år idag. Sexton hela år. Nu är vi inte lika gamla längre
du och jag.. Jag tänkte i alla fall bara säga att du är bäst i hela världen och att jag älskar dig så
mycket att mitt hjärta har svårt att slå nu när vi aldrig träffas längre. Och juste. Idag är det din
födelsedag så jag tycker du ska göra så som du gör på bilden ovan. Ät en Ben & Jerrys. You're worth
it. PUSS.
(förlåt för bilden)

Why is a raven like a writing desk?


Pics: tumblr. Sådär vill jag se ut.
Fortfarande sjuk. Gårdagen var fin. Idag vill jag bara läsa i solskenet, spela sims 3, äta mig fet,
titta på alice in wonderland och bli kär ännu mer kär i johnny depp, ligga på mitt golv och stirra
upp i taket, bli frisk och vara med johanna. Verkligheten ser ut såhär: jag måste plugga, städa,
skriva en packlista, rensa och fixa med min kamera och gå och lägga mig tidigt. Kul. Hejdå.

Välkommen till världen

I förrgår natt blev jag moster för åttonde gången. Klockan två på natten födde min syster en liten
pojke vid namn Simeon. Nu är de här och hälsar på och det är helt sjukt att han helt plötsligt bara
finns där. Ett liv, ett nytt litet slående hjärta och små fingrar med sköra naglar. Jag är
fortfarande sjuk så jag kan inte hålla honom eller komma för nära. Det känns minst sagt hemskt.
Nu ska jag återgå till att beundra honom på håll, skulle kunna sitta och betrakta hans fladdrande
andetag i veckor.
Storasyster Jemima och lille Simeon. Åh.

The woods


Höstspindlar och djupa djup

Känner kalla höstspindlar krypa under huden, då knottras den och hårtstråna står rakt upp. Känner blodet från en annan flicka rinna genom mina ådror, känner mig annorlunda, lite bättre, lite mer okej. Skriver söndagsord och måndagsmeningar på ett blankt, vitt papper i skuggan av persiennerna. Randigt ansikte, randigt inre. Tankarna stannar upp när det där okända, oförglömliga sköljer över mig som en våg av välbeffinnande. Pennan hinner inte med och bildar bläcksvarta klumpar på det bleka, tunna pappret. Blek och tunn, ömtålig och lite genomskinlig. Sån är jag ibland. Sån är jag lite alltid, lite hela tiden, lite överallt, lite närsomhelst. Tycker om små saker och ogillar stora. Toner ekar i mitt hjärta men tycks aldrig nå min mun. Yta och skal är allt som räknas här i världen för djup är läskigt. Men vad världen inte vet är att jag bor i djupet, dold av mörkret och skuggan. Där gömmer jag mig och lever hela mitt liv, det syns bara inte. Ljumma höstvindpustar får mig att längta efter teater och tjocka strumpbyxor. Stora koppar med kaffe och en sinnesstämning som inte går att beskriva. Korsade ben i gammaldagsa soffor och någon som viskar mitt namn i dunkelskenet från två tända adventsljus. Höstspindlarna kryper under huden och det är den mest behagliga känsla jag någonsin upplevt.

Nu är det vi, bara vi fyra flickor och Berlin

Det är vi. Bara vi fyra flickor och Berlin. Och sen fyra killar till, men de kommer antagligen inte
umgås med oss - skilda världar, ni vet. Men det kommer bli så bra. Tycker så mycket om er. Denna
kvällen var eminent. Låt oss ta med det till Tyskland och låt oss skapa minnen värda att rista in i
hjärtats alla hörn. Kram.

Crystal Castles - Courtship Dating

Dagens låt.
Skola - träning - myskväll hos Victoria. Ses och hörs. Kram.

Om en vecka

Berlin
bilder: tumblr, google

You don't need me like I need you

Varje dag blir läxhögen lite större, varje dag kommer jag lite närmare Berlin, varje dag är en strid
och det finns mycket som är jobbigt och segt just nu men jag klarar mig bra. Just nu sitter jag och
skriver på ett tyskaföredrag som jag ska hålla inför massa tyska ungdomar första dagen i Berlin.
Underbart.
Jag har så mycket jag vill dela med er men jag vet inte hur. Mitt hjärta springer åt alla håll just
nu. Det är så mycket som jag älskar, det är så mycket som jag avskyr. Hur mår ni? Hör inte så mycket
från er längre..
Trött tjej vill inte visa sitt trötta ansikte, så det får bli en suddig bild. Nu blir det ett avsnitt
Avatar!

Eurydice

I am not afraid as I descend,
step by step, leaving behind the salt wind
blowing up the corrugated river,

 

 

the damp city streets, their sodium glare
of rush-hour headlights pitted with pearls of rain;
for my eyes still reflect the half remembered moon.

 

 

Already your face recedes beneath the station clock,
a damp smudge among the shadows
mirrored in the train's wet glass,

 

 

will you forget me? Steel tracks lead you out
past cranes and crematoria,
boat yards and bike sheds, ruby shards

 

 

of roman glass and wolf-bone mummified in mud,
the rows of curtained windows like eyelids
heavy with sleep, to the city's green edge.

 

 

Now I stop my ears with wax, hold fast
the memory of the song you once whispered in my ear.
Its echoes tangle like briars in my thick hair.

 

 

You turned to look.
Second fly past like birds.
My hands grow cold. I am ice and cloud.

 

 

This path unravels.
Deep in hidden rooms filled with dust
and sour night-breath the lost city is sleeping.

 

 

Above the hurt sky is weeping,
soaked nightingales have ceased to sing.
Dusk has come early. I am drowning in blue.

 

 

I dream of a green garden
where the sun feathers my face
like your once eager kiss.

 

 

Soon, soon I will climb
from this blackened earth
into the diffident light.

 

 

 

Written by Sue Hubbard


 

Min absoluta favoritdikt. Så vill jag också kunna skriva.


Människor jag älskar och saknar


Never let me go

Just nu vill jag bara gå fram till vilken person som helst som jag tycker om, kolla den i ögonen och säga: Håll mig. Sen falla i personens armar och aldrig behöva gå därifrån. Bara leva i värmen, bekräftelsen, friden, kärleken, friheten. Inte gråta, inte skrika, inte prata. Bara bli hålld.

Gör så att mitt liv blir lite mer som i Jane Eyre, tack.

Kom precis hem från bion. Gick på Jane Eyre med systrara och mamma. Behöver jag ens säga nåt? Skulle
den kunna ha varit något annat än helt bortom alla ord underbar, vacker, hjärtslitande och helt totalt
perfekt? Nej. Tårar på min kind och pianomusik i mitt hjärta. Allt kändes helt tomt efteråt. Jag
började tänka, och jag bara önskar med den desperataste av önskningar att livet kunde vara lite som
i den filmen, i de böckerna. Dessa 1800-tals romaner alltså. Jag önskar att vi människor kunde vara
lite mer som karaktärerna i de böckerna. De har alla en sådan framträdande karaktär. Direkt när två
människor möts kan de läsa av hur den andra personen är och förstå även meningar och påståenden
som är väldigt suddiga, väldigt djupa. Det finns inget mainstream, alla har stark en personlighet även
om det gäller en enkel köksflicka. Det är så lite yta, så mycket djup. Nu för tiden är alla känslor
så förvirrade och vi människor också. I Jane Eyres värld är allt karaktäristiskt. Så lite krångel och
förvirring runt omkring. Om det bara kunde vara så. Men livet är ingen Hollywoodfilm och inte heller
någon Charlotte Brontëbok. Tyvärr.

Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i

Old pic
Jag är helt skakig, suddig, illamående. Huvudet pulserar. Halsen brinner. Kramp och ont i ryggen. Fy
farao för sjukdom. Jag orkar inte mer. Jag tänker gå till skolan imorrn. Så det så.
Är hos min syster nu. Kollar på True Talent. Oproffesionellt och tråkigt. Ska nog göra läxor istället.
Kramar.

Kalas

Idag hade vi en liten släktträff för att fira min mor som fyller år på måndag. Hela dagen var väldigt
lyckad fast jag inte mår bra alls. Jag körde på alvedon och en kopp te då och då så allt gick finfint.
Nu är jag glad och trött. God natt på er.

Sagolikt landskap i en pessimistisk nation

Spegelblankt vatten och en sol som är på väg ner. Dimman gör hela världen matt, bland träden lever trollen. Skimmer på himlen och musik i öronen. Sagolikt landskap i en pessimistisk nation. I vattnet lever glömda flickor, deras stilla skrik ekar mellan bergstopparna. Enhörningar och klockor av guld. Nedgrävda minnen och nattsvarta korpar. Glober av ljus hänger från träden och träden hänger från jorden. Upp och ner, ner och upp. Skymning och en dikt om spegelblankt vatten och en sol som är på väg ner. Sagan har blivit verklighet.

London

Don't judge. Jag har världens sämsta filmkamera och jag är nybörjare på att redigera filmer. Jag vet
att den är lame men ni kanske får i alla fall en liten känsla av hur bra vi hade det i London? Och
slutet vart fail, men det är inte mitt fel. Faktiskt. Sketna iMovie gjorde nåt knäppt och jag märkte
det inte förrän allt var klart och då orkade jag inte ändra. Men ja. Enjoy.

The scars of your love remind me of us

Glad tjej som inte vill visa sitt sjukansikte
Sitter hemma och myser idag igen. Mår bättre än igår men vill bli helt frisk innan jag pallrar mig
till skolan. Kollar på film, dricker te och gosar med hundarna. Tack och hej, det var allt för mej!

Love you like a love song baby

Vad jag gör när jag är hemma och är sjuk men inte mår tillräckligt dåligt för att bara ligga
i sängen och dö.

Last day of magic, where are you?

Lyssnar på Jonathan Johansson, råkar papercutta mig själv i ögat, får brev från Evelina och
mår sådär halvtaskigt. Är hemma från skolan. Ska försöka orka städa mitt rum. Hur mår ni?

Höstmys

Oj, oj, OJ. Vilken dag. Har varit väldigt glad och mindre glad. Skolan var helt okej och efteråt
hängde jag på Maja och Elin (se ovan) till café Genomfarten. Vi satt där och pratade i timmar medan
höstrusket var i full gång där utanför och vinden ven i knutarna. Mysigaste på länge.
Nu känner jag mig sådär mindre bra eftersom att jag dessvärre har plockat på mig nån förkylning.
Hoppas att det inte blir värre. Pallar inte missa massa skola. Nu ska jag fixa en macka, koka hett
te och sätta mig och kolla på Idol. Auf Wiedersehen.

It hurts to see you burning, burning oh so bright

Ibland svider saker. Sådär så att det verkligen känns.

Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig till Håkan

Så fin,
tumblr

Baby Shower



Idag hade vi en baby shower för mina två gravida systrar. Det var en överraskning och gissa om de
blev förvånade! Det blev väldigt, väldigt lyckat.

Yesterday

Euforiskt födelsedagsbarn. Congratz Davido!

Mina poolare

Två bilder från gårdagen. Trötta tjejer, torr humor och lite te. Kan det bli bättre? Myspysmys. Epic. Epicupinhere. Epicupicapere.
Idag skiner solen och vi ska åka hem till min syster. Fira min svågers födelsedag. Orkar inte blogga nuförtiden. Ingen kraft, ingen ork. Förlåt för det tunna utbudet. Kram.

Come on sleepy love, what happened here?


pic: tumblr
Jag vill bara sova och sova och sova och sova och sova och sova och sova och sova och sova och sova
och sova och sova och sova och aldrig någonsin sluta sova. Nu ska jag sova. God natt.

Marry me

Tom Felton <3
tumblr

I plan to be forgotten when I'm gone

Regn och rysningar. Skolfotoångest, rugbyidrott, prov, trötta människor och ont i magen av för mycket fniss. Pannkakor och lite solsken. Tyska glosor och sömniga kärlekslåtar. Längtar faktiskt lite till Berlin. Längtar faktiskt lite till en egen lägenhet och familj. Längtar faktiskt lite till 60+ och en dammig stuga full med böcker. Längtar faktiskt lite till dödsbädden om jag får somna in i min älskades famn.

Förlåt för bildlösa inlägg.. Orkar. Inte. Fota.

The river has run wild

Det är något som är så tillfredsställande med att vispa grädde.. Sitter här och försöker memorera
samhällskunskap. Dricker varm choklad och lyssnar på bästa pluggspellistan som dessvärre får
mig att gråta. Tänker på sagda ord och försöker förstå. Går emot mina egna principer och känner
mig kall. Längtar efter framtiden. Imorgon är det skolfoto. Ja vad kan man säga? Livet leker.
Bara lyssna.

Darling you are the only exception

Jag vill också att min pojkvän ska fria till mig under en Paramorekonsert under tiden de
spelar "The Only Exception". Gulligaste jag sett.

Surprise Party

Vi hade en överraskningsfest för vår kära vän Paulina som flyttar till USA på onsdag. Väldigt lyckad
kväll. Vi kommer sakna dig så mycket Paulina!
Nu ska jag somna till ljudet av smattrande nattregn. God natt.

Du och jag och natten

Jag tar ett steg från ljuset och värmen ut i den kalla tystnaden. Mörkret faller över min kropp som en slöja och jag är nu enbart en svart skepnad utan ansikte. Lyktan i min hand lyser upp marken kring mig och jag tar några beslutsamma steg med dig i mina tankar. Himlen är stjärnklar och den stilla perfektionen slår mig samtidigt som jag hör dig. Du viskar mitt namn från andra sidan vägen. Min lykta slocknar som om den visste, som om den kände din närvaro och visste att den inte längre behövs. Du är ljus nog. Ljus nog att lysa upp min vardag och de mörka vägar jag ibland lyckas hamna på. Vi börjar gå. Du pratar, jag pratar. Allt är som för tio år sen. Inget är som för tio år sen. Vi tänker tillsammans, drömmer tillsammans. Du citerar Kent och jag vet att det alltid kommer vara vi, oavsett omständigheter. Vi går i en halvtimme, kanske mer. Det börjar ljusna och tiden är inne. Ögonblicket är över. Jag kan inte längre känna mina ben när du säger hejdå. En sista blick och sen är du borta. Slukad av mörkret, precis som vi alla blir då och då. Jag går hemåt och lägger märke till syrsornas sång för första gången på en lång, lång tid. Jag tänker på att det är det rena och enkla som är det finaste. Enkla, korta ord säger så mycket mer än långa och komplicerade. De uttrycker inte bara ett budskap utan också en känsla, en stämning. Allt beror på vad som ligger bakom. Det konstlade skyddet är borta och sanningen får lysa igenom. Enkelheten säger så mycket mer än alla världens ord. Jag går in i huset, sätter mig på golvet och börjar gråta. Livet överraskar mig ibland.


When I held you

Jag. Finner. Inga. Ord.
Asså låten. Hon har ju för fräschan skrivit den själv.
Finaste jag hört.

Maybe it's because I love you to much

Just nu har jag stora crushes på Joel Kinnaman, Martin Wallström, Channing Tatum, Cillian Murphy och
Andrew Garfield. Jao. Ointressant.. eller? Bilden är tagen i Idre för ett år sen. Tycker den är lite
sådär halvcool.
Snart kommer pappa hem och ikväll börjar Idol! Glad tjej. Haenfinkvälljaggillarerjättemycket!

Vem är Louise?

Oh yeah. Snacka om egoboost!

I like the things that I like, but i love everything

Städar med mamma. Solen skiner och jag springer runt i knästrumpor fast det är för varmt. Fönstrena
står öppna och luften är vit. Vit och ren, fridfull och ljus. Snart ska vi åka och vara barnvakter
men först ska jag läsa ut min bok. Hoppas ni har en fin dag. Kramar.

Utan dina andetag

Stökigt rum, stökigt huvud. Fånga dagen, inte låta ljuset rinna mellan fingrarna. Springa några mil
för att rensa själen. Nu ska jag ut i solen och andas in drömmar.

17.17

Idag skulle jag ha gått i skolan hela dagen, åkt till min träning och sen på ungdomsmöte. Men livet går inte alltid som man tänkt sig. Jag spydde på svenskalektionen så mamma kom och hämta mig. Dock var jag tvungen att följa med henne på lite ärenden först, innan vi kunde åka hem, men jag sov lite i bilen så det var okej. Nu är jag ensam hemma och kommer vara det hela kvällen. Kommer nog titta på lite film och ta hand om mig själv. Mysa i mjukiskläder och bara ta det lugnt. Hoppas ni har en fin dag. Kram.

Svarta linjer som håller oss två kvar i vår bur

Finaste kvällen och tyngsta besvikelsen när jag insåg att min kamera hade slut på batteri. Så ni får
nöja er med mobilbilder. Emma och jag var ute på en promenad. Som vanligt är det som att städa
hjärnan, lätta på hjärtat och släppa ut alla instängda tankar som skriker efter att få nämnas. Hon är
så bra min vän. Nu ska jag lägga mig under täcket och läsa en stund. Fryser, fryser. Ska nog sova
med sockorna på inatt. Kram och god natt.

I carn't spel

Frysa, ont i huvudet, arg och irriterad. Bli smutsig i väntan på bussen och cykla hem i spöregn.
Känna sig obekväm och vilsen, leta, tänka och le. Vara lite dum bara för att skapa spänning, se en
regnbåge och äta scones. The Big Bang Theory, systermys, kaffe och tomt skratt. Utväxt och illamående.
Sur på sig själv men inte på andra. Frysa, frysa, frysa. Önska man var bättre och drömma om en annan
människas DNA. Blandad dag. Inte särskilt mycket känslor, bara väldigt mycket tankar. Snart ska jag
nog gå ut en sväng med EmoEmma. Kram.