Under the same sun

Jag önskar att jag kunde fota fågelsången och fånga lite av den fuktiga morgonluften i mina bilder.
Stilla, dämpat solljus värmer mina ögonlock där jag står bland de röda löven. Jag har på mig
tjocka strumpbyxor och docs. Jag ska åka på skrivarstuga och lära mig saker. Sen ska jag hem till
Alissa och spela spel från barndomen, sova där och vakna i hennes nya lägenhet. Joy Division och
Ben Howard sjunger just nu i mina högtalare på låg volym. Ska sätta på mig lite smycken och sedan
är jag redo för dagen. Ha det fint, jag kanske inte bloggar på ett litet tag. Kram.

Berlin pt. Two


Gårdagen

Tog bara fem bilder. Pallade inte. Men det var väldigt, väldigt roligt. Nu ska jag och pappa kolla
på Beck. Yeh.

Sådant där moralsnack med en gnutta klagan och lite förmaning, men tonvis med kärlek och en stilla önskan om en bättre tillvaro, för alla.

Jag har börjat tappa tron på mänskligheten. Jag har börjat tvivla på att jag någonsin kommer att hitta någon som jag älskar oavsett brister och fel och som älskar mig oavsett mina skamfläckar. Jag tror inte på att man kan lita på någon enda människa till 100% för under press så kan vi alla falla. Jag tror inte heller på mig själv längre. Jag vet inte ens om jag är jag. Det känns som att jag bara är en blek skugga av vad jag brukade vara. Det känns som att Louise har lämnat mig här, ytskrapet av hennes person. Jag känner mig ihålig, ekande tom. Det finns ingen källa, inget liv. Ingen entusiasm, ingenting. Ändå tar jag åt mig av saker, blir sårad och känner. Jag försöker så hårt att inte bry mig om vad andra säger eller tycker men det går verkligen inte att struna i. Även om man lurar sig själv att ingenting i ens självförtroende har blivit rubbat så inser man senare att just där man ett tag tidigare fick reda på att andra tyckte man var svag och ful, just där har man fått problem och blivit svag och ful. Just nu vill jag klippa av alla band som knyter mig vid min nuvarande tillvaro och flyga iväg som en ballong i skyn. Jag vill börja om på nytt och hitta Louise, hitta tillbaka till mig själv. Jag vill rymma ifrån den person andras tolkningar och ord har byggt upp här för att vara precis mig själv någon annanstans. Här kan jag aldrig någonsin vara mig själv förutom i vissa speciella personers tillvaro och det känns som att just dessa personer rycks längre och längre ifrån mig. Det är ju de som får mig att fortsätta gå, fortsätta andas, det är de som på något sätt lyckas fiska fram den riktiga Louise ur den djupa sjön av rykten och falska masker. De får mig att känna mig levande och det är bara i deras närvaro livet känns värt. Jag avskyr pappersstäder och pappersmänniskor. Allt är så tunt och allt är så falskt. Nej nu orkar jag inte klaga mer. Kom bara ihåg, mina vänner, att vi bygger upp varann. Vi skapar med våra ord och handlingar. Vi är de som bestämmer åt vilket håll andra människor ska utvecklas, hur de blir och hur de mår. Så sprid lite självförtroende, glädje och ärlighet istället för att bara erbjuda lögner och domar. Jag talar lika mycket till mig själv som er, för om vi alla försöker, och då menar jag verkligen försöker så kan vi skapa en bättre tillvaro med färre pappersstäder och pappersmänniskor, färre sårade själar och färre ballonger som bara vill flyga iväg på grund av de livsstrypande omgivningarna och omständigheterna. Låt oss ge varandra utrymme att vara sig själva och inte behöva oroa sig för vad andra ska tycka. Lots of love //Lousies skal

Söndagslista



Längd:
Hela 163 centimeter lång.
Hårfärg: Rött
Ögonfärg: Grönblågråtråk.
Fräknar: Tyvärr inte. Det som är så fint.
Bästa kroppsdel: Läppar, I think..
Sämsta kroppsdel: Beneneneneneeeeen.
Ärr: Största och coolaste är långt ut på sidan av ryggen typ vid armen som jag fick när jag halkade
på en brygga och skar upp mig på fästplattorna till badstegen. Hardcore.
Piercingar: Endast öronen, men jag vill såfruktansvärtgärna pierca läppen. Åh.
Sjukdom: Är inte sjuk så ofta. Har väldigt bra immunförsvar.
Brutna ben: Brutit armen och stukat foten väldigt rejält.
Fobi: Blod och alla slags övernaturliga saker, typ demoner. Usch. Tycker inte heller om fästingar, allt
för trånga utrymmen eller för höga höjder.
Tvångstanke: MVG Louise, annars dör du
Kroppsligt partytrick: Kan nudda näsan med tungan ! Det ni.
Bästa känsla: När man springer runt i natten med någon kompis eller bara ligger i sängen och stirrar
upp i taket. Ingen självklar lycka. Bara att vara.
Bästa fysiska känsla: När man varit ute i iskyla och kommer in till en varm brasa och hela kroppen
tinar.

Happy Halloween



Nu ska vi på fezzzt. Kram.

Lov. Lov. Lov. Lov. Lov. Lov. Lov. Lov. Lov. Love.

Inte för att det här lovet kommer innehålla så mycket vila men jag är ändå såå glad. Nu ska jag sova och jag ska inte sätta något alarm! Kram på er.

Don't sit down 'cause I've moved your chair

Åkte och fikade med en hel grupp av flickor efter skolan idag, supertrevligt! De är så fina allihop.
Mobilkamerakvalitétsbilder är awesome jag vet.

Nu vill jag mest bara att skolan ska ta slut, helt och hållet. Jag vill vara nitton år och
självständig. Åka till Paris med Emma och aldrig komma tillbaka till Sverige. Inom mig är det ganska
dött, inspiration finns inte att hämta någonstans och alla ord som jag skriver eller talar låter
ihåliga och tomma. Jag vill bara ligga ner. Så trött, så fruktansvärt trött.
Har inte riktigt koll längre. Inte kontroll över mig själv. Behöver samla mig, behöver hitta tillbaka
till Louise.

AGHCIJDSNGNJFIOOAWEKAZDKSDILXVGAAAH!!

Blev precis faceraped under tiden jag var inloggad på facebook. Jag kunde se hur personen skrev
massa skit till människor i chatten men jag kunde inte gör något eftersom att han/hon klickade ner
chattfönstret så fort jag försökte skriva något. Så om någon undrar varför ni har fått typ värsta
aids-länken eller massa knäppa meddelanden så hoppas jag att ni förstår att det inte var jag. ÅH VAD
ARG JAG BLIR.
Nu ska jag sätta mig i ett hörn och tjura. Hejdå.

Michael Cera

JagälskarMichaelCera. JagälskarMichaelCera. JagälskarMichaelCera. JagälskarMichaelCera.

There's a side to you that I never knew

Jag tycker om att ta en espresso med mamma i eftermiddagsljuset. Jag tycker om att le åt främlingar.
Jag tycker om mina vänner. Jag tycker om överraskningar. Jag tycker om mitt vita rum. Jag tycker om
min familj. Jag tycker om att andas kall luft och känna som om man stod på toppen av alla
omständigheter. Jag tycker om kärlek och jag tycker om att prata. Jag tycker om idag. Tycker om den
här dagen. Tycker om er. Tycker om världen i sina vackra höstskrud. Livet är bra.

21.37

Hänger på Youtube istället för att skriva uppsats. Jag kommer få IG i engelska. Yay. Nu kommer mamma med cheeseburgare. LML.

The dream of Paris in the morning or a New York window view

Off to school. Har prov idag. Håll tummarna! Sen kanske jag måste hoppa in i debattlaget bara för att
alla bangar. Suck. Men sen ska jag träffa Johanna, yay. Nu fick jag plötsligt bråttom. Frukosten väntar.
Kram.

What doesn't kill you only makes you stronger


Sitter hemma med största kaffekoppen och har precis bakat något riktigt onyttigt bara för att jag ska
få lite energi till att plugga. Vi har nämligen tyskaprov imorgon. Usch. Hoppas ni mår bra. Kram.

Berlin pt. one

Första dagen. Bästa dagen. SAKNAR.

Världen brinner


Ljuden är tusen mil borta. Ljuden är i mitt huvud. Ett strålkastarupplyst skogsbryn mitt i nattens svärta blir till en brusig bild på din kamera. Nära, långt borta. Nattens dunkelblå himmel byts ut mot starkt ljus som sticker i ögonen. Illamåendet stiger upp i huvudet och blir till huvudvärk. Huvudvärk från ljuden som är så nära men ändå så långt borta. Röda bilder blixtrar till famför ögonen. Ordormar slingrar sig genom mina drömmar. Jag rör mig snabbt genom den klara natten och kan inte längre se skillnad på himmel och jord. Träden bildar en mörk linje som ska få verkligheten att se verklig ut men jag är förvirrad. Suddigt, oskarpt, brusigt. Husen susar förbi och jag ser det där ljuset som sticker i ögonen. Det brinner, allt brinner. Huvudet värker, illamåendet växer, bröstet vill kräkas. Jag ser rött. Jag ser svart. Jag ser ljus. Jag ser dig men du ser inte mig. Vart ska man gå? Vem kan man lita på? När inte ens verkligheten är verklig, när man inte kan se skillnad mellan himmel och jord? Allt är så förvirrat. Världen brinner.

Come with me my dear to the sea of love

Som ni kanske har märkt så är jag tillbaka här på bloggen, på sätt och vis. Vi tar det här
bit för bit. Jag har fortfarande helt överväldigande mycket skolarbete men tänker att jag
kanske kan klämma in ett inlägg lite här och där. Förvänta er inte för mycket bara.
Nu har jag kommit hem från gymmet och är så nöjd man kan bli. Endorfiner är ju världsbäst!
Dagens schema ser ut lite såhär: städa och plugga. Urtråkigt jag vet men idag är jag glad så
allt ska nog passera ganska smärtfritt. Kram på er.
Tycker om pippitröjor såhär i hösttider.

You talk about the saddest book you ever read, it always makes you cry

Wihoo. Blinkande ljus från gatlyktor och samtal långt in på natten med Johanna. Jonny och Isak var
här och vi hade en rolig kväll. Tillvaron känns sådär färgglad fast vi är fångade i den gråaste av
årstider. Imorgon ska jag och Johanna träna, åh vad jag har saknat det. Nu ska vi sova. Kram.




Under the bridges, under my cold skin

Update: Det enda jag någonsin varit någorlunda bra på har börjat blekna. Jag har klamrat mig fast vid min pluggmotivation så länge men nu när jag som mest behöver den så har den runnit ur min famn. Jag är fortfarande helt överdrivet angelägen om att få MVG i allt, men jag har inte kraften, jag kan helt enkelt inte. Sitter och har inte samvete nog att göra något riktigt kul men slösar ändå bort tiden genom helt värdelösa tidsfördriv. Drar mig från allt som har med skolan att göra. Vill sluta gå till skolan eller i alla fall börja någon annanstans. Vill inte känna mig så ensam längre. För det är det som är den vanligaste känslan i mitt lilla tonårshjärta just nu. Ekande, eländig ensamhet. Kryper ihop under täcket och hoppas på bättre dagar.

No way, Hosé


Okej, såhär ser skolarbetet ut fram till höstlovet, alltså vecka 41, 42 och 43:
*Fysikprov
*Kemiprov
*So-prov
*Engelska uppsats
*Svenska uppsats
*Läsa ut en 550 sidor lång bok som jag endast börjat lite på
*Skriva bokrecension på den boken
*Plus alla de vanliga läxorna som återkommer varje vecka
*Plus en massa småärenden som jag har inplanderade och som behöver göras
Det kanske inte låter jättemycket i era öron men jag har prestationsångest och tvångstankar om
att endast det bästa duger och enligt mig så har dygnet har alldeles för få timmar så jag säger som
Johanna alltid säger: No way, Hosé. Jag kan inte, pallar inte, orkar inte, kommer inte klara det om
jag inte börjar prioritera lite. Och i min prioriteringslista ligger tyvärr bloggen väldigt långt ner.
Den tar upp alldeles för mycket tid och gör alldeles för lite nytta för att jag ska kunna fortsätta som
jag brukar. Så vi säger såhär: Jag tar här med en bloggpaus fram tills stormvattnet lugnat sig lite
och livet stillat sig. Kan inte säga hur lång tid det kommer ta men jag måste göra såhär nu. I alla fall
fram till höstlovet. Sen får vi se. Kommer tillbaka i alla fall. Inom en snar framtid. Förhoppningsvis.
Kramkramkram på er. Vi hörs.

Söndag i Stockholm

Bilder från söndagen i Stockholm tillsammans med systrarna Hüll och min egen kära syster Emma.
Bilderna är tagna med hennes iPhone. Myspysmys vare. Ni är så bra tjejer!

Effy and all of her non existing friends

pics: tumblr
God natt.

You know I could stay here all night and watch the clouds fall from the sky

Hetjagvet
Hade lockigt hår idag. Trivdes. Träffade lille pojken Simeon idag. Trivdes.
Borde egentligen göra läxorna men jag o-r-k-a-r inte. Har mycket i hjärnan just nu. Känns som
att den är lite överarbetad. Vill ligga i min säng och göra ingenting. Lägger mig nog där en
liten stund.. Puss på er.
Grattis till Jonny som fyller 17 idag!!!

You better run for the hills before they burn, listen to the sound of the world and watch it turn

Just nu vill jag antingen klä upp mig real fancy eller spela badminton tills jag sjunker ihop på
golvet av utmattning. Har nämligen fått en ny kjol och ett nytt racket. Inspiration och motivation!
Jag försöker få ihop en novell men jag vet inte hur det går. Har så mycket annat att göra. Aah.
Well. Har varit i Stockholm och hos Johanna och hos Carro och hennes underbara bebis, lilla Joline.
Har haft det bra men är så sjukt trött. Vill bara skaffa mig rutiner igen. Blir yr bara jag tänker
på alla uppsatser och prov som ligger och guppar på horisonten. De tornar upp sig över mig och jag
känner lite hopplöshet i ena hörnet av hjärtat, ni vet den där kammaren där stenar sjunker och gör
hjärtat tungt av bekymmer och sånt. Jaja, så länge jag gör mitt bästa så kommer allt gå finfint.
Berlinbilder och sådant får ni helt enkelt ha tålamod med. I have a life. Kan inte bara sitta hemma
och fixa och redigera. Har faktiskt inte ens börjat, ehe.
Nu ska jag gå och göra något.. konstruktivt. Hejsvejs.
(och jo juste, btw liksom, ni suger på att kommentera, bara lite)
Det jag köpte i Berlin. Inte så väldans mycket men jag är nöjd.

Vi fryser tillsammans, två benrangel som skallrar i takt

Känns lite surrealistiskt att vara hemma efter denna intensiva vecka med tusentals olika intryck.
Har myst med syster hela dagen, framför teven och framför brasan. Nu framför varsin bok med en rosa
smoothie i handen. Jag rör om med en hjärtformad sked och försöker koncentrera mig på Jane Eyres öde
men det är svårt när man precis kommit hem från Berlin. Imorgon är det skola och det kommer nog
kännas mer surrealistiskt än någonting annat.
Höstmusik ljuder ur högtalarna och det bor lite glädje i mitt hjärta. Jag älskar min syster och jag
älskar löven och vinden och tonårsfrustration som pulserar i blodet.
Kram.

I found myself attached to this railroad track, but I'll come back to you someday

Det spelar ingen roll vad någon annan tror om hur bra deras språkresa var. Jag vet att våran resa
var bäst. Jag bara vet. Bästa veckan i mitt liv. Seriöst.